MMmm vänta nu.....

Hej försöker göra en insats i bloggens värld så här på kvällskröken. Ha ha ha - jag skrattar åt min tanke som dök upp: Bäst jag skriver fort som faen för jag är så - gissa? - trött!! *asgv* Men ska ta mig en liten runda innan jag gör kväller med resten av familjen.

(Bilden är från Amorgos sommaren 2007 uppe på berget hos Nicos; solnedgång)

Har just läst morgontidningen, på kvällen och det slår mig att DN har så himla bra serier. Nu handlar serien om "Att sörja offentligt" en annat ämne dom hade som var mycket intressant: Ska vi ha rätt att få hjälp att dö? Jag får verkligen tänka till och ta fram alla mina små grå för att riktigt tänka till: Som Pigge Werkelin som förlorade hela sin familj i tsunamin i Thailand annandag jul 2004; människor har haft åsikter över hur han sörjde sin familj och hur sorgen uttrycktes hos honom. Han var för öppen i sin sorg tyckte många människor. Men jag tänker så här; sorg uttrycks så himla olika hos olika människor och därför kan vi inte sätta oss till doms över de människor som faller utanför den gängse ramen när det gäller hur vi ska sörja. Hur fan skulle det se ut om vi alla sörjde på samma sätt?
Idag har det varit en bra dag, trots att jag inte sovit många timmar inatt. (Se där, då var jag där igen). Jag ömmar verkligen för våra patienter som vi har på min avdelning. En del är så tappra och kämpar på dag ut och dag in med sina många gånger dödliga sjukdomar. Jag slutar aldrig att förundras över människans förmåga att stå över dödsdomar och verkligen modigt gå vidare i livet. Jag sänder ut ett tack för att jag får ta del av så många livshistorier. Att bara släppa in en vilt främmande människa i livet, som jag är - det är stort. Å sedan att det i och för sig är å yrkets vägnar; tja det är vackert så. Snart ska jag ta en liten promenad runt kvarteret, 550 m ha ha ha och sedan ska jag sova......
Hoppas allt är bra med er alla där ute.

Take care if U can't be careful.