Blood, sweat and tears

Så skulle jag kunna börja bloggen så här i arla morgonstund, och gör det också. Jag ska ta min arma kropp och förpassa den söder över och göra mitt bästa idag. Ja, när gör jag inte det - så säg? Jag skulle helst vilja ligga kvar i sängen och sova. Det är inte mycket bevänt med min sömn numera. Jag sover lätt, lite och inte lagom - så osvenskt. Lagomt är för kycklingar! *skratt*
Den här veckan jobbar jag varannan dag tidigt och varannan dag sent. Det är jobbigt för en sån som mig, se ovan. Sluta 21.30, hemma och i säng vid 23, upp igen 4.40 - inga konstigheter kan tyckas.
Näe fy faen vilket jävla gnäll det är på mig!! Jag orkar inte med mig själv när jag låter så här. Men idag är jag faktiskt trött. (Ja jag vet; jag är född trött.) Man skulle kunna tänka sig att jag skulle vara utvilad som har legat i sängen merparten av förra veckan. Men nej! Kroppen säger: Nope!
Sitter och tittar ut nu och det ser ut som om det kommer bli ett toppen väder. Det finns om inte mycket tjusning med att vara uppe så här tidigt på dagarna så ändå en viss tjusning när fåglarna kvittrar på och jag har huset för mig själv. I och för sig brukar våra morgnar vara lugna utan stress, men denna tysthet och lugn är skönt. En kontrast kan jag ju avslöja - mot jobbet som jag kommer vara på alldeles för snart. Sa optimisten. Vi får se vad jag blir utsatt för idag?!! Spännande - nästa jämt.
Trodde aldrig att jag skulle hamna på sjukhus. Jag tyckte inte att jag passade in i en sådan organisation. Och när jag tänker efter så gör jag nog inte det heller. Det kan vara just den känslan som sliter mest på mig. För det är just en känsla som jag går omkring med samtidigt som otillräckligheten i yrket känns varje dag. Jag vet att jag inte är ensam om detta. Det har skrivits avhandlingar på hur det är att vara nyexad som syrra och det är verkligen ingen lek. Jag har ju haft turen att hamna på ett ställe där alla skulle få börja sin nya bana som syrra. Och det tackar jag för. Men trots det så är det trögt. Jag lyckas aldrig komma till känslan att vara ute på hal is och ha det glatt. (Ni vet ordspråket: Det är bättre att vara ute på hal is och ha det glatt än att trampa omkring i lera och sörja.) För det är just det det handlar om; att få tillvaro greppbar någongång under dagarna, veckorna. Ja jag har ju inte hunnit med någon månad än som "fristående", "avkopplad" (tror inte det va!!), "avknoppad" (ja för faen) "avtrubbad" (nej vet du vad fattas bara).....
Nu skulle jag kunnat skriva så här: Hej hej nu ska jag trampa iväg till jobbet See Ya....Men det gör jag inte och anledningen stavas: trött!

See Ya'