Help me help me heeeeeelllllpppp meeeee

så sjunger Queen och låten är så jäkla bra. Har nynnat på flera av deras låter de sista dagarna: Don't stop me now 'cos I'm having such a good time. Genialisk låt och jag kan se estradörern Freddie Mercery framför mig; kråmandes på scenen. Puh. Det kan jag ångra att jag aldrig hann se honom och Queen. Memory lane - meaahhh! Jag är så trött och har så dåligt samvete över att jag inte haft mer drag under galoscherna och kunnat skriva mer den här veckan. Jag som låg så bra till!! Får inte tiden att räcka till till det sociala heller. Har vänner jag inte sett på flera månader. Det är inte friskt det här sättet att leva!! Fick - som vanligt -tänkte jag säga; (självgod som få, eh??!!) top resultat på mina inlämningar, är så stolt över mig själv. Det känns så jäkla bra att kunna säga: Faen jag är bra på det här!! Well det kostar på att ligga på topp!! Håller på att somna här framför datan, efter att ha läst alldeles för jävla många vetenskapliga artiklar om depression och ångest! Näe jag har inte lyckats hitta "min" artikel. Ska skriva till ÖRU i morgon och be dom om hjälp.
Inte nog med detta; mina naglar har vuxit så jävulusiskt den sista tiden: fastnar med fingrarna mellan tangenterna. Inte bra. Jag fick erbjudande att jobba idag men jag kan ju för faen inte; jag hinner inte med mitt heltidsplugg just nu och hinner då av förklarliga skäl inte jobba - DÅ!!! Jag skulle vilja; jag har sett ett par häftiga boots på www.handelsboden.com som jag vill ha. Nåväl vad gör det om hundra år. Får väl jobba på lite mer efter den här veckan - hur nu det ska gå till. Hubbie säger att jag måste sänka min ambitionsnivå; det är ok att få godkänt på uppgifter på universitetet. Och jag: Meeeehehh! Ska försöka men det är svårt!
På fredag ska vi gå på begravning, vilket jag inte ser fram emot. Skulle helst sitta hemma och ha en minnesstund för Hubbies pappa Hasse. Vi har tänt ljus för honom sedan den 27 september. Känns konstigt att han inte finns längre. Vem ska komma med påskägg till ungarna nu? Och vem ska komma smygande med det senaste numret av "Motorföraren" som just lämnat tryckeriet?
R.I.P Hasse, vi tänker på dig!
Å go natt ni alla andra - nu släcker jag lampan för idag!

Yr i kolan är bara förnamnet. Jag är yr hela jag. Har suttit framför den här j*vla dumburken hela dagen och försökt hitta vetenskapliga artiklar som är relevanta för mitt lilla projekt. Och har jag hittat några är det kanske någon som undrar? (två personer kanske). Nope jag har inte hittat ngr RELEVANTA artiklar. Däremot har jag hittat en j*vla massa irrelevanta! Jag har använt sökord på längden, bredden och tvären men icke sa nicke. Det har inte hjälpt heller att köra den där random grejen......Och sedan har jag en artikel som jag så gärna vill ha: Depression and anxiety" från The cancer journal. Författare: Miller, 2006, vol 12 issue 5 page 388-397. All datan om någon får tag på artikeln. Den låter inte alltför kul.....
En annan var på Tyrol igår och såg på AD och Babbsan, hade turen att få sitta nära scenen. Karmat var bra igår. Nu ska jag strax sticka in till staden och träffa J. Vi har inte setts på 100 år, nåväl inte riktigt men nästan. Måste dra!!
Ka tjing!!

ÅÅhhh vad underbart.......

väder det är ute! I och för sig blåser det hårt så det lilla hår jag har står som en kvast på huvudet. Eller rättare sagt, skulle ha gjort det om jag inte haft "toplocket" på; läs mössan på! Har varit ute och gått en sväng på en ½ timma och burr vad kallt, men skönt. Färgerna börjar göra sig påminda och det är SÅ vackert när löver bryter i all sköns färger. Och jag tänker på vad förunnad jag är som lever! Som har det bra. Som har friska barn. Som har en frisk man. Som får ägna mig åt det jag brinner för. Jag tänker på dem som inte är med oss idag; Hubbies pappa som lämnade oss för två veckor sedan, Susanne "Ärtan" som var min stora idol när jag var i tjugo års åldern. Hon var så jäkla snygg men samtidigt söt, sminkad och riggad upp till öronen. Hennes topaz färgade ring med flera guldinfattade diamanter - den var snygg den. Första gången jag träffade henne kom hon in på postkontoret där jag gjorde min praktik som postkassör (hon jobbade som postkassör med bravur!!) i läderbrallor, highheels, långa röda naglar och en jäkla schvung i stegen. Underbart mörkbruna ögon som alltid var ful i faen!! Å jag blev rädd, HJÄLP hur ska det här gå. Hon kommer aldrig gilla bohemiska jag !! Vi fann varandra, och tappade också bort varandra under åren som gick. Igår fick jag reda på att hon lämnat oss på sitt 54e år!! Jag kommer aldrig att glömma dig, ÄRTAN!! Jag sänder också en tanke till Arne, mormor, morfar, pappa och farmor som alla försvunnit under loppet av 20 år. Vi som får leva bör förvalta våra liv på bästa sätt; och det försöker jag göra varje dag. Genom att inte börja dagar med att hänga läpp utan övertala mig själv att: TJohoo det här är den bästa av dagar!! Ibland går det, ibland går det mindre bra. Men jag har i alla fall tanken att livet, mitt liv vill jag leva på bästa sätt! Vill passa på att ge er en liten berättelse som jag hittade på nätet och som jag tycker sammanfattar precis det jag skriver om:
One evening an old Cherokee Indian told his grandson about a "battle" that goes on inside people. He said: "My son, the battle is between two "wolves" inside us all. One is Evil. It is anger, envy, sorrow, greed, arrogance, self-pity, guilt, resentmen, inferiority, lies, false pride, superiority and ego. The other is Good. It is joy, peace, love, hope, serenity, humility, kindness, benevolence, empathy, generosity, truth, compassion and faith." The grandson thought about it for a minute and then asked his grandfather: "Which wolf wins?" The old Cherokee simply replied, "The one you feed"!
Enkel, vacker och så sann. The one you feed! Fyra små ord. Tänk på det nästa gång du står inför en situation där du kan välja good or bad!
Ibland räcker det bara med att stanna upp och tänka; här och nu. Det är bara i nuet som man, du och jag kan göra något åt vår livsvärld!

Måste tuffa vidare här i livet och fylla kylskåpet med lite jox så vi kan fylla våra magar ikväll! Lev gott!

Hej det är (bara) ja'.....

om man säger! Om man så säger kanske det skulle vara. Måndag och det är skit trist väder ute, men i mig är det soligt väder. Mycket soligt väder är det hos mig för det mesta numera. Dock går solen i moln då och då på grund av olika orsaker. Det kommande ämne är inte något som solen direkt går i moln på; men det är fan så intressant. Jobbade igår och det var så roligt!! Hur roligt det nu kan bli när man som jag och mina kollegor (fem stycken!) inte kissade på hela dagen och nåväl vi hann ju inte dricka vatten heller! Gjorde min lilla meditation på 10 minuter och åt sedan min müsli kl ca 5:00 därefter hann jag inte äta något förrän barnen och hubbie å jag åt chinese food på kvällen! För en gång skull var det inte bara jag som inte hade tid att äta. Om ni förstår vad jag menar. Den enda gången jag satt - jag ljög tidigare - gick på muggen en gång för att kissa -något annat fanns det inte tid till!! Jag själv var inkallad extra. Fick lite bryskalle när jag fick frågan om jag ville gå in och jobba söndag förmiddag. Hm vad föranleder denna konstiga tillsättning, tänkte jag! Fick svaret när jag tittade på listan när jag kom till jobbet 6:25, himmel vad många patienter - på en helg! Det är så viktigt att kunna vårda dessa patienter och då menar jag omvårda, som vi sjuksköterskor är utbildade till att göra. När vi inte kan omvårda patienterna, utan bara vårda = ge mediciner, sköta den basala omvårdnaden och inget mer, det skapa frustration och/eller en känsla av att inte räcka till som i sin tur kan sätta i gång andra processer som är på intet sätt till gagn för själva personen - sjuksköterskan. Igår ringde telefonen jag vet inte hur många gånger, men det var ingen som hade tid att svara. Och det handlar inte om att ingen VILL svara, det fanns helt enkelt inte tid!! För mig som aldrig jobbat inom en organisation som bygger på hierarki, är det svårt kan jag säga. Jag bara vägrar att rätta in mig i ledet. Vi sjuksköterskor är utbildade för att uträtta omvårdnaden för patienterna, DET är jag expert på och mycket mera. Läkare har oftast inte den kunskapen, men ändå är deras ord lag många gånger. Hallåååå!! WEll jag säger som Nurse Jackie sa till sin sjuksköterskestudent, när studenten satt och lovordade läkarna över himlens gränser: Doctors are here to diagnos. NOT heal. WE heal! Så jävla bra sagt. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Har ni inte sett serien som går på lördagar SVT 1 (?) 22:45 innan, så gör det nu. De första tre avsnitten kan ses på SVT play nu. Just DO IT! Jag vill inte vidmakthålla gamla förlegade åsikter som florerar mellan skråna inom vården, men det är svårt ibland. Ni skulle vara som små flugor på väggarna så skulle ni förstå vad jag pratar om. Ibland kan det faktiskt vara så att jag funderar på om vi, läkare och vi andra dödliga, är just så, dödliga - alla, läkare också. Nåväl men när en del läkare beter sig som om de vore gudar, ja så länge kommer detta spörsmål hålla i sig. Läkarna är ju superior över mig i egenskap av sina mer poäng i fysiologin/anatomin/biologin och alla processer vad dessa ämnen innebär, men inte i egenskap i vad det innebär att vara människa och arbetledare. Hur faen kom jag in på detta nu? Jo En jourläkare kan inte säga: Gör som jag säger! När han/hon vill lägga in fler patienter, när vi springer häcken av oss för att OMVÅRDA de patienter som vi redan har. Där måste man sätta stopp! I dessa lägen kan man inte "bara" vara läkare man måste också använda sitt sunda förnuft (vilket inte är så bra egentligen har jag nu lärt mig på socialpsykologin), sin medmänsklighet och inte tänka så kort som näsan räcker. Här missbrukas många bra förtroenden och laganda i hierarkins namn. Eller rättare sagt; det finns ingen lagandr över professionerna då utan mer: jag (som sjuksköterska) gör som läkaren säger. Kommer aldrig att ske kan jag säga om jag inte vet varför. Därför kommer jag alltid att bli betraktad som en bekäftig och irriterande främling med mitt reflekterande och provocerande frågor. Gott så!!//

Har pluggat som en lite gris de senaste två veckorna. Har lämnat in på examinationer samt haft ett grupparbete plus en obligatorisk diskussion på forumet. Detta har gett mig en sådan huvudvärk att jag satt och grät här hemma i fredags. Jag tänkte att nu är det klippt. Låg för ankar hela lördagen (och trodde att jag inte skulle kunna jobba alls på söndagen), men lite alvedon och mycket vatten och vila..........Sedan gick det bra att knega på söndagen. Å vilket kneg sedan det blev. Vet ni jag klagar inte för egen del, jag är ju "ledig" idag, ja i alla fall jobbar jag inte idag på avdelning. Annars finns det att göra, som till exempel nya delkurser och nya examinationer (pluggar ju två ämnen: Palliativ vård och Socialpsykologi) som tar sin början idag. Så till allvaret!!
Ka-tjing!!

Hej igen

Nu är det inte morgon för en gång skull. Lite piggare och alldeles för j*vla stel i nacke och axlar. Känner mig helt mörbultad efter allt skrivande idag. Jag skriver och skriver men får inte till det riktigt. Well well you can't win them all.
NU har jag gått med i Facebook - kors i taket. Har blivit inbjuden SÅ många gånger och nu har jag gjort'et. Herre Gud där kan man ju sitta tills det börjar växa mossa i rader på huvet......Jag har haft svårt att slita mig för det är så roligt att läsa om alla människor som jag inte träffat på ett tag. Har hittat några roliga slogans eller vad man nu kallar dem:
Be nice to me I may be your nurse some day,,,,,,,,,It's a killer!! :) och Be kind to nurses we keep doctors from accidentlly killing you Ha ha ha. Se där vad man missar om man inte har FB och inte är syrra. Äh skoja! Dom där två skit braiga slogans skulle man ha som sticker på bilen. Kul! Och dom där stickers skulle man sedan kunna sälja till en och en annan läkare.
Ska ta och knyta mig........Snart kommer John på besök, ja Blund alltså. WEll well be good alla