torsdag 30 april 2009

ÅÅÅhhhh vad härligt solen skiner

Det blev ett abrupt uppvaknande i morse. Jag trodde att jag började sent idag - vilket jag också gör, visade det sig. Men Hubbie skulle iväg tidigt så jag hade marktjänst med killarna i morse. Upp och studsa kl 7, fixa frulle, på med diskmaskin och ladda tvättmaskin och sedan iväg till skolan. Fattas bara att jag ska dammsuga också. He he. Å faen vad trött jag var och är. Kanske skulle gå och ta ett blodprov för att kolla mina värden. Hm men näe det här ska nog gå! Hej och hå nu får jag rocka lite annars blir det lätt att jag blir sittande i ett hörn och bara är. Det är ett sån't underbart väder ute och att sitta inne nu är rent kriminellt. Säger vem då? Var som sagt på föreläsning med Emma Pihl igår. Fick mig en tankeställare. Tänk inte - bara gör, har jag fått höra förr. Ligger säkert något i det. Ska försöka. Det blir ingen brasa för mig ikväll eftersom jag jobbar och slutar vid halv 10 tiden om gud vill. Börjar igen 6.45 på 1a maj. Det är lugnt känner jag. Vem ska annars jobba - om inte jag och några till med mig. *skratt* Jag sitter och filosoferar över vad lyckligt lottad jag är med två underbara killar och en underbar man.....och vi är friska och livet rullar på. När man minst anar det kan det ändras, det gäller att leva lite mer i nuet och ta vara på det som är. Tänker på sådana här saker mer och mer. Kan ha att göra med det jobb jag har eller så börjar jag bli gammal. Ni vet när fan blir gammal.....osv. Jag är urusel på ordspråk det blir bara fel när jag ska säga något. Bäst att låta bli. Nu ska jag fortsätta mitt arbete innan jag åker till arbetet. Hoppas ni har det så bra det någonsin går.

onsdag 29 april 2009

hej

hej igen

en snabb lägesrapport om hur det går för lilla mig i stora världen. det är som vanligt tänkte jag säga. men det är det inte riktigt. jag fick en aha upplevelse i kväll då jag var på föreläsning (igen) med emma pihl. jag kan bara säga detta på ett sätt: emma rockar fett! gå in på http://www.emmapihl.com/ och eller http://www.inspirera.nu/ så förstår du nog vad jag menar. själv gick jag en kurs hos henne och jag kom iväg på min bana i livet på ett bättre sätt än vad jag annars skulle göra. för mig har det gjort skillnad. inga konstigheter.
jag är på väg ner i bingen och jag kan bara säga: jag rockar jag också. trots att jag kommit till insikt att något nyc mara blir det inte. för mycket subkutan charm och lite tid. men den svenska klassikern ska jag göra i alla fall. bara så ni vet. å så klart så rockar jag ju fortfarande på jobbet också. både högt och lågt och jag gör bra ifrån mig.....tror jag till och med Florence tycker. *ASGRV*. äh hon tycker nog bara att jag går med hoven.

med hopp om livet skriver jag
sköt om er alla
lee

ps om ni hittar stavfel - försök själva att vara halvblind utan glasögon och få till det - gör det!! :) ds

måndag 27 april 2009

MMmm vänta nu.....

Hej försöker göra en insats i bloggens värld så här på kvällskröken. Ha ha ha - jag skrattar åt min tanke som dök upp: Bäst jag skriver fort som faen för jag är så - gissa? - trött!! *asgv* Men ska ta mig en liten runda innan jag gör kväller med resten av familjen.

(Bilden är från Amorgos sommaren 2007 uppe på berget hos Nicos; solnedgång)

Har just läst morgontidningen, på kvällen och det slår mig att DN har så himla bra serier. Nu handlar serien om "Att sörja offentligt" en annat ämne dom hade som var mycket intressant: Ska vi ha rätt att få hjälp att dö? Jag får verkligen tänka till och ta fram alla mina små grå för att riktigt tänka till: Som Pigge Werkelin som förlorade hela sin familj i tsunamin i Thailand annandag jul 2004; människor har haft åsikter över hur han sörjde sin familj och hur sorgen uttrycktes hos honom. Han var för öppen i sin sorg tyckte många människor. Men jag tänker så här; sorg uttrycks så himla olika hos olika människor och därför kan vi inte sätta oss till doms över de människor som faller utanför den gängse ramen när det gäller hur vi ska sörja. Hur fan skulle det se ut om vi alla sörjde på samma sätt?
Idag har det varit en bra dag, trots att jag inte sovit många timmar inatt. (Se där, då var jag där igen). Jag ömmar verkligen för våra patienter som vi har på min avdelning. En del är så tappra och kämpar på dag ut och dag in med sina många gånger dödliga sjukdomar. Jag slutar aldrig att förundras över människans förmåga att stå över dödsdomar och verkligen modigt gå vidare i livet. Jag sänder ut ett tack för att jag får ta del av så många livshistorier. Att bara släppa in en vilt främmande människa i livet, som jag är - det är stort. Å sedan att det i och för sig är å yrkets vägnar; tja det är vackert så. Snart ska jag ta en liten promenad runt kvarteret, 550 m ha ha ha och sedan ska jag sova......
Hoppas allt är bra med er alla där ute.

Take care if U can't be careful.

Blood, sweat and tears

Så skulle jag kunna börja bloggen så här i arla morgonstund, och gör det också. Jag ska ta min arma kropp och förpassa den söder över och göra mitt bästa idag. Ja, när gör jag inte det - så säg? Jag skulle helst vilja ligga kvar i sängen och sova. Det är inte mycket bevänt med min sömn numera. Jag sover lätt, lite och inte lagom - så osvenskt. Lagomt är för kycklingar! *skratt*
Den här veckan jobbar jag varannan dag tidigt och varannan dag sent. Det är jobbigt för en sån som mig, se ovan. Sluta 21.30, hemma och i säng vid 23, upp igen 4.40 - inga konstigheter kan tyckas.
Näe fy faen vilket jävla gnäll det är på mig!! Jag orkar inte med mig själv när jag låter så här. Men idag är jag faktiskt trött. (Ja jag vet; jag är född trött.) Man skulle kunna tänka sig att jag skulle vara utvilad som har legat i sängen merparten av förra veckan. Men nej! Kroppen säger: Nope!
Sitter och tittar ut nu och det ser ut som om det kommer bli ett toppen väder. Det finns om inte mycket tjusning med att vara uppe så här tidigt på dagarna så ändå en viss tjusning när fåglarna kvittrar på och jag har huset för mig själv. I och för sig brukar våra morgnar vara lugna utan stress, men denna tysthet och lugn är skönt. En kontrast kan jag ju avslöja - mot jobbet som jag kommer vara på alldeles för snart. Sa optimisten. Vi får se vad jag blir utsatt för idag?!! Spännande - nästa jämt.
Trodde aldrig att jag skulle hamna på sjukhus. Jag tyckte inte att jag passade in i en sådan organisation. Och när jag tänker efter så gör jag nog inte det heller. Det kan vara just den känslan som sliter mest på mig. För det är just en känsla som jag går omkring med samtidigt som otillräckligheten i yrket känns varje dag. Jag vet att jag inte är ensam om detta. Det har skrivits avhandlingar på hur det är att vara nyexad som syrra och det är verkligen ingen lek. Jag har ju haft turen att hamna på ett ställe där alla skulle få börja sin nya bana som syrra. Och det tackar jag för. Men trots det så är det trögt. Jag lyckas aldrig komma till känslan att vara ute på hal is och ha det glatt. (Ni vet ordspråket: Det är bättre att vara ute på hal is och ha det glatt än att trampa omkring i lera och sörja.) För det är just det det handlar om; att få tillvaro greppbar någongång under dagarna, veckorna. Ja jag har ju inte hunnit med någon månad än som "fristående", "avkopplad" (tror inte det va!!), "avknoppad" (ja för faen) "avtrubbad" (nej vet du vad fattas bara).....
Nu skulle jag kunnat skriva så här: Hej hej nu ska jag trampa iväg till jobbet See Ya....Men det gör jag inte och anledningen stavas: trött!

See Ya'

fredag 24 april 2009

Hello det är jag igen!!

Nu har jag varit hemma alldeles för länge. Det känns. Jag tyar inte längre - om jag säger. Men är fortfarande mörbultad och är himla trött. Var helt enkelt tvungen att åka och handla i morse. Ingen mat, ingen man (som kunde handla maten) och tomma skåp. Och nu sitter jag här och skriver, min bok ligger och väntar på mig....Den är så bra men samtidigt SÅ sorglig. "Den sista föreläsningen" ett måste att läsa för alla människor.....

Är det bra att sitta i solen när man som jag har (haft) infektion i kroppen? Och hur skulle det se ut å komma tillbaka till jobbet med en fin färg i ansiktet? Äh vi får se, jag är som sagt trött att sitta inne hela tiden....Snart kommer väggarna ramla över mig. Näe nu jävlar ska här levas. Ni vet hur det blir när man läser böcker - eller så här: jag vet hur jag blir. Jag tar ett trappsteg till mot ett bättre vetande och ett liv med mer inspiration och mer inspiration att ge till andra människor. Så tror jag att det är för alla, för alla som ids - alltså.

Livet är skört, det har vi alla konstaterat och för kort för att hålla på med saker och människor som dels inte ger en (mig) någonting men som också tar energin ifrån mig att det inte går att andas i närheten. Sån vill inte jag vara som snor energi från folk. Hoppas att det inte är så!

Igår ringde Suss från Örebro. SÅ härligt att höra hennes röst och också få veta hur hon har det där i ÖÖÖÖreeeebrooooo. Det visade sig vara bra och livet, om inte lekte så var det....bra. När hon sa att hon skulle söka syrra jobb i Örebro sa jag: You go girl! Hade jag varit yngre och minus barn hade jag också tagit tillfället i akt och flyttat.
Jag var faktiskt på väg en gång att flytta till Helsingborg. Jag tyckte att staden var fin (nära till allt och alla) och på den tiden bodde en av mina nära vänner där. (Hon bor kvar men vi är inte så nära längre.) Men jag fick en tjänst på SL istället och tog den.

Tänk vad livet tar olika vändningar och ibland ger det sig iväg på olika otänkbara och tänkbara stickspår. Då gäller det att hänga med i svängarna och inte bli yr och vilsen i tillvaron. Till syvene och sist så är livet rätt så skönt och härligt??!!

Nästa gång som jag är ledig en helg + solen behagar skina, ska vi ha spontangrillning hemma hos oss. Ni kommer va??!!

Ha en jämrans härlig helg och Be good!!
Lee

torsdag 23 april 2009

Lee är fortfarande sjuk

Jag tycker faen i mig att livet är orättvist. När jag började få snurr på jobbet; efter "blod, svett och tårar" blir jag sjuk. Jag har aldrig i hela mitt långa liv haft så förbannat ont i huvudet - ni vet utslitet öga och intryckt förskärare. Och det går liksom inte över. Min chef berättade att hon hade konstant spänningshuvudvärk i ett halvår när hon började jobba som syrra (för ett tag sen.) Men jag har inte anlag för huvudvärk - spännings- huvudvärk, vad faen är det för nå't? *skratt* Ont i lederna så när jag ska upp ur sängen på morgonen, knakar det både här och där. Tro faen det när jag inte gjort annat än att legat i sängen sedan tisdags eftermiddag. Har sakta men säkert börjat hasa mig längre och längre ut i stora världen. Upp ur sängen, nedför trapporna och ut i köket, jag är hungrig. Ja det har inte heller varit någon hit - ätandet. Ingenting smakar.
Hm. Äh!!

Kollade lite på datorn; och jag förundras över hur människor i min närhet, på jobbet och i bekantskapskretsen "hänger" på olika sajter som facebook, live.se, twitter, hi5, messenger osv. Var får dom tiden ifrån? Det krävs ju en hel del tid för att få allt att lira - so to speak. Ja ja nog om detta. Nu kom äldsta sonen hem och jag ska fixa lite mellis. //PAUS//

Så där ja. Tre mackor och ett glas jos senare. Ja faktiskt får man stava jos jos numera. Det gamla sättet att stava juice är också ok. Tänk va? Det glädjer min äldsta son som ibland får för sig att uppfinna alldeles egna regler vad det gäller stavning. Han tycker att ord ska stava som de låter. Tja jag kan inte mer än att ge honom rätt. Inga konstigheter, som sagt.

Nu börjar jag bli trött - igen!! Ska ta å lägga mig och läsa en ny bok: "The last lecture" av Randy Pausch. Det ska bli intressant, men helst hade jag läst någon hjärta-å-smärta-bok, det kräver inte så mycket huvudbry av min arma hjärna (med förskäraren, ni kommer ihåg?!). Men jag har ingen hjärta-å-smärta-bok och då blir det till att läsa sån't jag har i mina gömmor.

Randy Pausch skriver: "We cannot change the card we are dealt, just how we play the hand". Jävligt bra skrivet!// Kunde inte låta bli att lägga ut en bild på det bästa jag har i livet (well Hubbie står bakom kameran). E dom inte söta så säg - söta är dom fortfarande!

See Ya!

onsdag 22 april 2009

Lee är sjuk

Ja det kanske ni har vetat länge. Men nu är jag nedbäddad i sängen och skriver i blobben näe i bloggen. Jag har SÅ ont i kroppen att jag hasar mig fram här i huset, och höger öga är det någon som slet ut i natt och i istället stack in en bred förskärare och vred om. Efter att ha lagt mig vid 22 tiden vaknade jag med ett ryck två timmar senare och trodde att klockan var 4.40 - då jag egentligen skulle gå upp. Var tvungen att springa på muggen, if U know what I mean, och mådde skumt illa. Sånt illamående jag hade när jag var med barn. Låg sedan vaken till lite före fem och vem skulle jag ringa för att anmäla mig sjuk??? Hur faen gör man på mitt nuvarande jobb? Ringde "natten" och Florence svarade och jag fattade inte för det första att det var hon eller vad jag sa?

Sjuk förresten det är man inte i den världen jag kommer ifrån. Kanske är man sjuk en gång vart tionde år eller så. Så är jag uppfostrad, så var det nog inte tänkt men så blev det. Så jag får alltid dåligt samvete när jag är frånvarande (i sjukdom) från jobbet. För jobbet går man till oavsett, det enda laga förfall är om man skulle ha halva foten i graven - då....kanske. När man jobbar i lag, i team utsätter man alltid lagkompisarna för mer- arbete. Där har ni min värld. Just nu kan jag inte säga att jag tänker SÅ mycket på jobbet. Jag försöker att lägga huvudet i sådan position så att kniven som sitter instucken i min hjärna inte ska göra så ont. Mår illa - så ont gör det. Har aldrig varit med om sån här konstig smärta förut. Som om den är partiell och bara klämmer åt på vissa ställen. Hm.

Kära Karin orkar inte skratta så mycket nu men senaste kommentaren är så rolig. Ska bli bättre på att kommentera - tillbaka. Vad hände med din tå? RA sa du, hm!!

Innan jag gick å lade mig igår tänkte jag att wow det ska bli fin fint väder på lördag: grilltime. Skulle höra av mig till er därute och frågat om ni ville komma å grilla. Men nu: blir nog inget. Det är i och för sig några dagar dit, men planeringen är det mer bevänt med. Så nu blir det till att lugna ner sig lite. //PAUS//

Så är det mä't. Jag ska försöka sova lite nu innan barna kommer hem. Det blev ju inte så många timmar inatt.
Ha det gött alla och Be good!

Lee

måndag 20 april 2009

Nu är det kväller.....

....å jag sitter ute på altanen och myser. Det är varmt när solen ligger på trots att klockan kryper mot sju snåret. En del går på Täppan och tar sig ett järn, själv är jag damen på täppan och tar ett stilla glas mousserande och bara mår.....bra. Jag sa till min äkta hälft innan han stack iväg med äldsta sonen; om jag lägger huvudet, behöver inte vara på kudden, i horisontalt läge, somnar jag. Inga konstigheter! I morgon är jag ledig - då ska jag ta mig en cykeltur och nöta asfalt - tror jag. Eller så blir det något annat slag av idogt muskelarbete. Jag kan ju inte vara sämre än dom jag jobbar med. Där tränas det både här och där. Kanske mest där!! *skratt* Såg Florence utan clown kostymen förra veckan, hon var riktigt snygg civil - också! Mäh! Så jag säger. Ja ja det blir nog bra.

Visste ni att det var deadline förra veckan för att söka till högskolan. Dom fick i och för sig lägga till 12 timmar eftersom servern dog när alla "sista-minuten- människor" skulle söka någon utbildning. Dock om du inte hann söka, så finns det massor av utbildningar senare till höstens början på sidan:
http://www.studieplatser.nu/ eller nå't. Jag var jätte sugen att läsa pedagogik eller psykologi, men fastnade för socialpsykologi. Får vi se hur det går.

Å så är det ju just detta med NYC marathon. Hur ska det gå? Ja den som lever får se. Mer kan jag inte säga om saken just nu.....

Nu hoppar jag mellan mina ping-pong tankar och ämnen. Håll i er: Ska ju ha en liten boklåde fest igen. Men i Maj blir det nog inte, utan lite senare. Så vi kan sitta lite ute och inne och solsken i sinne. Den här gånger tror jag att jag ska be om ca 5 böcker i inträde - för själv har inte SÅ många böcker i år som förra året. Tänk vad spännande det blir då; något som du inte vill ha och läsa skulle kompisenskompis tycka var skit kul att få lägga vantarna på för en billig penning. Ljuv musik! SÅ.......Som jag skrivit tidigare; i en brevlåda nära dig kommer det en inbjudan.

"You're gonna miss this" lyssnar jag på med Trace Adkins och den texten är så jäkla vacker säger allt om hur livet är: Läs!

­­­­­­­­­­She was starin' out the window of there suv
Complainin' saying i cant wait to turn 18
I'll make my own money and I'll make my own rules
mama put the car in park out there in front of the school
and she kissed her head and said i was just like you

your gonna miss this
your gonna want this back
your gonna wish these days
hadn't gone by so fast

these are some good times
so take a good look around
you may not know it now
but your gonna miss this

before she knows it shes a brand new bride
in her one bedroom apartment and her daddy stops by
he tells her its a nice place, she says itll do for now
starts talkin bout babies and buyin a house
daddy shakes his head and says, baby slow down

cause your gonna miss this
your gonna want this back
your gonna wish these days
hadnt gone by so fast

these are some good times
so take a good look around
you may not know it now
but your gonna miss this

five years later theres a plumber workin on the water heater, dogs barkin,
phones ringin, one kids crying
ones screamin and she keeps apoligizin
he says they dont bother me ive got 2 babies of my own
ones 36, ones 23, huh its hard to believe

but your gonna miss this
your gonna want this back
your gonna wish these days hadn't gone by so fast
these are some good times so take a good look around

you may not know it now
but your gonna miss this
your gonna miss this
oh yeah, your gonna miss this

Vackert, eh!

Take care if U can't be careful!!
I am only one,
But still I am one,
I cannot do everything,
But still I can do something.

Så vackert så här på morgonkulan. Jag är lite sen så det här inlägget blir kort!

Namaste.

söndag 19 april 2009

Hej det är jag igen

Har inte skrivit på några dagar; brist på GO!, inspiration och livslust. Känner mig dränerad och undrar hur jag ska "tanka på" igen. Fokus ligger på att komma upp ur sängen och "hit the road". Jag kämpar verkligen, och då menar jag kämpar. Det är jobbigt att vara novis i min ålder.

Hur är det med er alla där ute i etern?

Solen skiner ute fastän det är kallt. Jag ska åka till jobbet om en timme - det är bara att bita ihop och hoppas på det bästa. Skulle göra som andra människor gör - kanske. Inte fundera så mycket utan bara göra. Undrar hur dom gör?

Det är väl nu som draget under galoscherna ska infinna sig, livet ska leka och inspirationen att röra på sig ska vara på topp. Nog om detta!

Nu ska jag se till att läsa en rad, packa ihop mig och sedan dra till jobbet.
Ha det gött och sköt om er där ute!

Carpe Diem

torsdag 16 april 2009

Ville bara tala om.......

att jag inte vaknade med attityd i morse. Är så aptrött så när jag blundar svider det i ögonen. Ni vet, ni har säkert varit där själv någongång. Får se vilka "skrapor" jag får idag när jag försöker vara hjälpsam? Alltid lika spännande. Blir det bra karma av det? Tror inte det va?

Carpe Diem

onsdag 15 april 2009

Ps

Man kan ju faktiskt få för sig att jag är politiker!
*ASGRV*

Oj oj oj

En sak är då säkert: jag ska aldrig mer känna att jag rockar tidigt på morgonen. Och tro i min enfald att jag kommer att fortsätta att rocka under dagen. Har lärt mig idag att så inte är fallet, hur gärna jag än vill tro det. Jag tror att jag ska börja dagen med att känna mig riktigt jävla elak, sur och grinig och verkligen ha attityd! Ja kanske visa mitt rätta jag helt enkelt! Well då kanske dagen visar sig från sin bästa sida om jag uppväger med min sämsta. Eller? Kort och gott: What a day!

Har ju som sagt svårt att sova; lade mig igår halv 9 vaknade 03.15 och kunde inte somna om. Åt mitt första mål mat nu på kvällen sedan frullen i morse, 4.50! Ja ja det blir bättre. Ja ja så här är det!! Ja ja vad roligt jag har det. Så här har jag tyckt förut:
"Det är bättre att vara ute på hal is och ha det glatt. Än att vada i lera och sörja". Men nu vete faen. Jag kanske kommer igång igen. Det är inte lätt att vara "manodeppad". Men i och för sig, jag har ju liksom aldrig riktigt tråkigt.....

Håller på att läsa en bok nu (Nähe??!!) som heter "Arbetsgrupper. Från gränslösa team till slutna rum" och det är så intressant att läsa om hur olika slag av grupper har och får olika strukturer. Ja ja men, så'n e jag!

Ska inte sluta det här inlägget med: "Undra sa flundra hur dagen blir och om jag är lika glad när jag slutar idag. Ska göra mitt bästa och jobba på det". Näe nu e're slut med det.....visa finger och attityd e vad som gäller!! *skratt*
See ya all!

Ps I morgon ska jag träffa E, och ser fram emot det som faen! Ds

Här e ja'!

Det är jag som sitter här och filosoferar på morgonkulan. Tuggar müsli samtidigt - det ni! Har bytt ut yoghurten; ekologisk 3% till ekologisk 0.5%, och vilken skillnad - till det sämre. Så när jag käkat upp denna ska jag byta tillbaka.

Igår hade jag en hektisk dag; en helt vanlig dag alltså. Bland gnäll, arroganta medarbetare (dom på avstånd alltså, i telefonen), trevliga medarbetare både på avstånd (i telefonen) och nästan alltid på nära avstånd. (Märker ni här vilken diplomati som krävs för att inte utmärka mig/trampa någon på tårna?) Jag har svårt att ta dessa så in i helvete oförskämda människor som ibland behandlar mig (andra?) med ja, jag vet inte. Och dessa människor ska jag sedan utföra jobb åt. Nä jag säger som en "syrra" till en "syrra" sa: ÄH KYSS MÄ!! Och svängde runt på femöringen och drog iväg som en avlöning! Kan bara säga: You go girl! Önskade också att jag hade mer tid att äta lunch så att jag kunde läsa lite bok och få koppla av hjärnkontoret en liten stund. Inte lätt ska jag säga! Tänk er själva, vad hinner man på en ynka halvtimme? Nåväl!

Ute är himlen klarblå och det ser ut att bli en fin dag. När jag tittar ut blir jag så härligt glad i sinnet och tänker att jag är så förunnad att ha det så bra. Om några veckor kommer det en grupp från Afrika, Tanzania och staden Moshi (där jag var skiftet i Nov-Dec förra året). De ska bo i Uppsala och komma till Stockholm på lite studiebesök. Tänkte försöka, om jobbet medger det, klämma in en sightseeing tur för dom då. Å här kan vi snacka om människor som inte varit så förunnade i livet. Det ska bli kul att träffa dom kan jag ju säga. OM jag kan och hinner, you see! :)

OOpppss tiden flyger iväg. Måste pudra näsan och sedan bege mig till mitt livegna liv igen. *skratt* Undra sa flundra hur dagen blir och om jag är lika glad när jag slutar idag. Ska göra mitt bästa och jobba på det.

True knowledge begins when the heart gives birth to an uncompromised Compassion.

Buddha

tisdag 14 april 2009

Okey here we go...

Hej alla...Kommer här med ett snabbt inlägg, så här i arla morgonstund. Sover som vanligt skitkass efter att ha jobbat kväll. Det borde förbjudas! Jag ska skriva till någon politiker å få det gjort. *skratt* (Ha ha ha hur man nu kan få för sig att skratta så här dax på dygnet?!) Läste ni det att många riksdagsmän/ kvinnor lägger ner sina bloggar. Varför det? Inga personer läser dessa bloggar!!! Ja gör det - lägger ner! Kan ju inte vara någon mening med att ha en blogg när ingen läser. (Så där, där fick jag. Men min blogg läser ju ni - där ute!! Visst ju!!)

Det är också charmerande att gå upp så här för jävla tidigt på morgonen. Charmen ligger i att det är liksom inte bara att gå upp, jag måste också tänka på vad som kan tänkas ätas till middag ikväll, yngsta sonen ska spela gitarr på efm, måste förbi bibblan å lämna mina två böcker och sedan måste jag strax ner i källaren och hämta ett par "dojjer" å jobbe i. Jag är trött på mina "paddskor" (Foppatofflor). Ska försöka hitta några andra som kan vara sköna att jobba i. Några tips?

Läste också om en pojke, 1,5 år som har cancer och har max en vecka kvar att leva och får inte dö hemma. Då brister nästan hjärtat på mig. Hur kan det bli så? Att en så liten kille får så lite tid här på jorden. Och hans föräldrar; jag sänder dom en tanke så här i arla morgonstund. Sedan kan jag tycka att vår värld är mycket fyrkantig. Lill Chippen får inte avsluta sitt korta liv hemma för att det inte finns någon "avancerad sjukvård i hemmet" där han bor. Fixa det då!! Hur svårt kan det va?!

Jag bara undrar!


Carpe Diem!
Kram
Lee

Ps Den här lille killen fick syrgas genom sin napp!! Så himla fiffigt uttänkt av en undersköterska där den lille pojken vistas. Omvårdnad när den är som bra. Ds

söndag 12 april 2009

Våren rasat ut....eller hur var det nu igen? :P

ÅÅÅhhh vad kul att åka skidor, Karin. Jag glömde helt enkelt att önska dig lycka till i Romme; brake a leg, liksom. Men det visade sig ju att jag inte behövde. Lajbans, får du för dig att ta dina surt förvärvade pengar å åka till Alperna, då följer jag med! Tror jag.

Har idag satt på mig säsongens första "vurpollon" (=hjälm) och trampat omkring här i socken med yngsta sonen. Han kom på att det är jobbigt att cykla. Nähe?! När jag cyklade idag var det något som tog i, liksom benen slog mot något mjukt. Jag kom på; det var ju magen. Det ni, när det gick upp för mig blev jag inte glad. Och tänkte vidare på NYC mara (se nedan).

I morgon är det slut på ledigheten, på med clownkostymen igen och jobba fett. Och nu har jag bestäm mig: Jag ska göra en seriös satsning på att springa NYC marathon, det får bära eller brista. Som jag skrev igår: jag vill (vill jag det?), jag kan (ja det kan jag), jag törs (ja det törs jag), jepp det ska gå!

Nu ska jag ställa mig vid spisen - igen och förbereda middagen. Hubbie gör marinad å grillar och jag fixar allt annat. Ska bara trösta äldsta sonen först som blev arg och ledsen och sprang upp och slog igen sovrumsdörren med en smäll. I bästa tonårsstil. Vad vet jag?

True knowledge begins when the heart gives birth to an uncompromised Compassion.
Buddha


lördag 11 april 2009

Hej

.....det är bara jag igen. Jag har vilat upp mig efter att jag konstaterat att jag just överlevt min första vecka som sjuksköterska. Halleluja!! JAG ÄR SÅ GLAD!! TACK!! Herre Gud! Ibland hade jag önskat att jag stannat kvar som sekreterare, typ - nu är jag sekreterare, pass-upp, städare, blodprovstagare, "hon-som-vet-hur-man-faxar", administratör, medlare, med-människa och därimellan försöker jag vara sjuksköterska och ta hand om mina patienter. Jag klagar inte, jag tycker att den här veckan har varit bra men jag har jobbat FETT!! Och jag är SÅ tacksam att jag jobbar där jag jobbar. Där jag - Lee får vara mig själv och hur frågvis som helst. Något som kanske inte framkommit så mycket än på mitt nya jobb: jag har mången kompetens i bakfickan som jag kan applicera på det jag gör nu. Jag märker det på mina patienter. Men som sagt, det blir mycket frågor och reflektioner och däremellan råddar jag!! Jag kan säga att jag inte oroar mig inför framtiden. Jag har nog med nuet och att få snurr på tillvaron. Men jag önskar att jag får jobba kvar ett tag till efter det att mitt vik. går ut den 30 september. För att bli säker på jobbet och känna: Yes där satt den!! Well well.....

Tänk nu är det påsk och igår satt vi ute på altanen och åt middag för första gången i år. Hel mysigt! Grillat, "gör" gott vin och la familia - kan livet vara bättre. Jag kände lite "halleluja-moment" när vi satt där och solen började gå ner. MMMmmmmmm....Idag på påskafton har vi varit hos "svårmor" och Fick vi god mat? eller Fick vi god mat? Förrätt: Avocadohalvor med kalixlöjrom, rödlök och cremefraiche. Varmrätt: Lammytterfilé med semi-inlagda tomater (don't ask) och en potatiskaka. Så j-vla gott! Och nu är vi hemma och myser i soffan, jag och "Hubbie" (HUSBAND, domestic relations. A man who has a wife) Inte illa, va??!!

Jag försöker lägga upp en plan inför framtiden. Vad som tar upp det mesta av resten av utrymmet i min flexibla hjärna är: Hur faen jag ska få till mitt tränande inför NYC marathon!!?? Hubbie tjatar och undrar när jag ska börja träna. SNART - för faen gormar jag. TAck jag vet!! Vet ni den där kvinnan som är gift med vad heter han nu igen, han som var med i Top Gun. Jo Tom Cruise, hon tränade i tre månader och sprang maran på lite under fyra timmar. HAAAAALLLLLÅÅÅÅÅ!! Hur faen gick det till? Så vill jag också göra. Jag vill, jag kan och JAG TÖRS!! Måste lägga upp en strategi ju. Hm Ja efter påsk vet jag, om jag ska springa eller inte.

Näe nu ska jag läsa någon av de böcker jag har på gång: "Lär där du är", "Klinisk kemi och klinisk fysiologi" och "Dare to Forgive: The Power of Letting Go & Moving on The Power of Letting Go And Moving on". Det är så intressant att jag önskade att dygnet hade 33 timmar. Eller nå't.
Här kommer också ett citat som jag tycker är så jävla bra; läs och lär.

"Den stora tragedin är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad."

Martin Luther King

fredag 10 april 2009

GLADELIG PÅSK!

ÖNSKAR JAG ER ALLA. TACK JAG FICK SOVA IDAG OCH HUR SKÖNT VAR INTE DET! OCH GÅRDAGEN BLEV HIMLA BRA. TROTS ATT JAG SATT PÅ ARSLET I 15 MINUTER UNDER HELA DAGEN SÅ VAR JOBBET GREPPBART I ALLA FULLA FALL. GLÖMDE LITE PÅ SLUTET I ALLA FALL SOM SÄKERT MIN AVLÖSARE FICK TA TAG I. WELL WELL SÅ ATT!! MEN VAD ONT JAG FÅR I KROPPEN IBLAND. HAR ALDRIG VARIT MED OM DET FÖRUT......HÖRRNI ALLA TJUGO-SOMETHING ELLER TRETTIO-SOMETHING DET ÄR NU DET HÄNDER!! GAMLA TANTER PÅ 40+ VET NI. HE HE.

SOLEN SKINER OCH JAG KAN RIKTIGT KÄNNA HUR VÅREN ÄR PÅ VÄG. MEN DET SKA JAG SÄGA. FÖRRA ÅRET I APRIL PRAKTISERADE JAG PÅ EN VÅRDCENTRAL. OCH KLOCKAN 8 VARJE MORGON SATT VI OSS PÅ VÅRA CYKLAR OCH PLÖJDE GENOM SNÖ OCH MODD FÖR ATT KOMMA TILL VÅRA PATIENTER. OCH...DEN 16 APRIL CYKLADE JAG OMKULL OCH SLOG MIG HALVT FÖRDÄRVAD. KAN HA ONT I KNÄT FORTFARANDE LITE DÅ OCH DÅ. MEN VIKING SOM JAG INNERST INNE ÄR, BITER JAG I HOP OCH PLÖJER VIDARE. ;)

NU SKA JAG SOM SAGT VÄNDA UPP OCH NER PÅ HUSET FORT SOM FAN OCH SEDAN SKA JAG UT OCH MÅ BRA. CYKLA OCH PLOCKA LITE PÅ TOMTEN.

FÖR ER SOM JOBBAR OCH FÖR ER SOM ÄR MER LEDIGA, MED KÄRLEK I HJÄRTAT ÖNSKAR JAG ER ALLA EN JÄMRANS SKÖN PÅSK.

torsdag 9 april 2009

Hej, när ska man göra sina inlägg......

......på bloggen, om inte på morgonen när ens rödsprängda ögon blänger på en i spegeln, håret står på ända och trots att jag är aptrött så kan jag tänka på dagen som ska komma med glädje. HA! Säger jag nu ja'. Får väl höra av mig i eftermiddag och kolla in om dagen blev så himla bra. Kom hem sent igår för att det strula till sig lite på slutet med en av mina patienter. Strul och strul förresten; jag fick så mycket att göra att jag inte hann. Ville heller inte lämna allt till "natten". Sån e jag!

Pratade med en så himla härlig kompis igår, E. Jag skrattade så jag kiknade. Jag tänker på henne och sänder ut skitbra karma med en kram i. Fanns det fler som henne så skulle världen bli mer dräglig att leva i, tro mig för det är sant. Å faen vad roligt jag skulle ha det - i alla fall.

Nu ska jag tuffa vidare och försöka få igång mig själv så jag kan sticka till jobbet. Gissa vem som ska nanna kudden länge i morrn!

Vi kanske ses på Blåkulla. Kvasten är servad, håret e lagt, "kostymen" e struken (NOT!) och jag ska bara programera GPS:en å saken e biff.
Sköt om er alla och

GLAD PÅSK!

tisdag 7 april 2009

Jorå så att........du..

...Karin! Jag vet - Gnäll Lee. Ja varför kan jag också undra ibland.Varför blev jag sjuksköterska? Men det är som du säger: Jag är sjuksköterska för att jag vill göra skillnad. Och jag vet att jag gör det, genom att bara vara jag. Det är inte allvarligare än så. Det känns så bra att få föra ut mina åsikter och känslor offentligt, då vet alla som har turen eller oturen att komma i min väg... hur slipsen är knuten! He he. Ja, egentligen skulle alla som kommer i min väg läsa min blogg så visste de sedan hur det är med livet enligt Lee!! Inga konstigheter. Men dock är det jävligt frustrerande att jobba just nu. Jag hinner ju inte med något annat än just jobba. Är det meningen? Ja ja nog snackat om detta.

Nu har jag varit iväg och köpt godis till min arbetsplats; det blev tre kilo godis - för den här gången. Jag måste köpa mer i morgon innan jag inställer mig. Herre gud vad mycket godis man får för 1400:-. Ungarna som plockade godis samtidigt som jag tittade misstänkt på tanten som hade den stora vita shopping påsen som bara blev tyngre och tyngre av godis. I morgon får jag köpa lite mer exklusivt godis, tror jag. Fin choklad och lakrits, då har jag nog täckt in alla smakriktningar. Inte vet jag hur jag ska komma till jobbet i morrn med alla kassar - spännande.

Ska gå å knyta mig!
See ya'
Lee

Hjjjjäääääääälllpppp!!

Varför, ja varför kunde jag inte vara nöjd med mitt arbetsliv för fyra år sedan. Då jag hade tid för familjen, kunde jobba hemma ibland, tränade och tjänade kosing. Näe då hade Lee tråkigt, inga intellektuella utmaningar; så hon började plugga - till "syrra". Nu har jag inte tid för familjen, jobbar jämt (känns det som), tränar sällan och tjänar pissdåligt. Och inte nog med det, varje dag måste jag utmana mig själv, trots att jag ibland känner att näe nu går jag hem jag orkar inte, så gör jag inte det. Utan jag biter ihop och gör "den där saken" som måste göras. Då tycker man kanske att jag skulle känna mig tillfreds med det där "braiga" jag gjorde eller att jag växer och utmanar mig själv hela tiden. Näe jag blir bara trött. Hur intelligent som helst!

Jag är aptrött och då blir jag lätt lite "kingkig" (stavas det så?). Lade mig klockan halv 9 somnade på rot. VAKNADE!!!!!! klockan 01.55 och var så jävla trött att det liknade ingenting. Somnade aldrig om - så klart! - och fick gå upp när klockan ringde 4.50. Näe livet är faen inte lätt. Hade jag ingen arbetsmoral skulle jag ringa och sjukskriva mig. Men se, det gör jag inte i min värld. Som sagt; bita ihop och hoppas på bättre tider. Vilken jävla tur jag har som har så bra arbetskompisar.

Man kan tycka att detta mitt skrivande om trötthet, inte räcka till osv blir lite tjatigt, men så här kommer det förmodligen bli ett tag. Jag har ju roligt emellan dalarna, känns det som i alla fall! *skratt*. CinaBallerina tröttnar inte i alla fall på mina dalar och toppar. Hon har det säkert bra på sitt håll, på det stora sjukhuset.

Idag ska jag försöka hinna köpa påskgodis till min arbetsplats. Har fått pengar och det blir en jäkla massa godis - kan jag säga. Oy vey. Oy vey, kan man säga, måste se över mig själv nu innan jag piper iväg till jobbet. Ser ut som sju svåra år men vad gör man när man börjar bli gammal och sliten. he he

Det var någon som sa: Det är bättre att vara ute på hal is och ha det glatt än att vada omkring i lera och sörja! Och jag är böjd att hålla med. Det var nog så jag tänkte när jag satt på jobbet för fyra år sedan. Må tro?

Katjing!

måndag 6 april 2009

KOM IHÅG 6 APRIL 2009!

Det är idag - datumet som jag startade min karriär som sjuksköterska. Dagen då jag jobbade ensam för första gången, med backup av alla som jobbade just den här dagen. Det kändes så himla bra!! Jag hade SÅ mycket att göra med min två patienter, riktigt roligt då legio är 4 och ibland 6 patienter åt gången. Dock kändes det gött att få komma hem. Jag sov inte så himla mycket natten mot idag...
Frågan är att alltid förhålla sig - förhålla mig till min omvärld. Och säg den människa som inte behöver förhålla sig till sin omvärld och allt vad det innebär. Frågan är bara hur mycket vikt man som människa lägger på just den tanken: att förhålla sig! Som ni förstår har jag bryskalle om just detta heeeelllaaa tiden. Det finns en bakgrundshistoria - så klart - om varför det är så här för mig. Den får vi ta en annan gång.
(Visst är Kilimanjaro vackert?)

Nåväl sån't e livet!

Jag hinner inte med livet som inte handlar om jobbet just nu. Jag skulle vilja träffa "Groggen", som också har mycket att styra och ställa med. Jag får bjuda med henne nästa gång jag ska ut och socialisera med jobbet - eller?! Men när skulle den dagen komma då båda är lediga i tid och kan träffas? HM! Well sån't e livet.. Och då kommerjag osökt in på Anita Lindbloms låt: Yeah Sån't e livet -
tjobbi dobba!!

Igår (var det igår?) skrev jag om den nyligen släppta boken: Livet kan inte vänta. Boken är så jävla bra! Den ger ett totalt fett bra perspektiv på hur det är att leva med en sjukdom som förr och inte senare kommer att ta ditt liv. Och det är just dessa människor som jag har förmånen att få jobba med och för. Det är en ynnest att få ta del av dessa människors berättelser, erfarenheter och historier. Jag kan bara säga: TACK! Namaste! (I bow to you).

Nu är ju klockan snart 20 och jag ska gå och lägga mig; läsa lite och sedan ZZZNARK!

Med hopp om livet skriver jag
Varma kramar och hälsningar
Lee


Ps Jag glömde att lägga till bloggarna som tjejerna i boken "Livet kan inte vänta" skriver eller har skrivit:




Ulrica är den av "boksystrarna" som är kvar. Må hennes skyddsängel vara med henne. Ds



söndag 5 april 2009

Vin, män och sång. Eller hur var det nu igen?

Rocca di Montemassi Le Focaie 2006 (nr 2523), kostnad: 89:-

Smak

Smakrikt, örtigt, fruktigt, aningen animaliskt vin med fatkaraktär, inslag av körsbär, plommon, kakao och kaffe.
Användning
Serveras vid cirka 16°C till smakrika rätter av lamm- eller nötkött.

Så där Karin, där har vi vinet. Men det går ju att njuta av det utan lamm- och nötkött. Så klart! Vi kanske ses på jobbet i morgon, utan vin då....

I morgon börjar allvaret för mig. Ska börja gå själv, hur nu det ska gå till. Äh det går nog. Hur svårt kan det va?? Tra la la Näe jag ljuger så bra heter det ju!

Jag ska koppla av nu och kolla en film med resten av dom som består av testosteron i familjen. Sedan blir det väl till att nanna kudden. Det är ju fint väder så en liten promenix kanske jag också hinner med. Vi får se.

Det har i alla fall varit en skön helg. Hoppas den kommande veckan också får lite höjdpunkter. Vem är jag som skriver så?? Klart den får!

Take care if U can't be careful

Lee

lördag 4 april 2009

Livet som jag - Lee ser det!

Sitter i solen och skriver, en öl i handen och datan brevid. Kan livet bli så mycket bättre. Ja det vore mycket bättre om alla ni som läser min blogg vore här nu och så kunde vi haft en riktigt mysig och skön afton. Idag ska vi grilla kyckling, haloumi och grönsaker men idag blir det inget rödvin, jag tar en öl till och sedan får det vara bra.

Det här är den första riktigt varma dagen som jag har tid att sitta ute och lapa sol, fika och läsa bok. Vi var i Vällingby C i K5 för ett par timmar sedan och jag hittade (så klart!) en bok "Livet kan inte vänta". Den var så fin och bra och jag förstår varför ödet gjorde en loop och passade boken i mina händer. För flera veckor sedan lade jag boken i min önskelista på Bokus.se - den hade då inte släppts än. Jag upplevde redan då att den säkert skulle ge mig något (mycket?). Hanna på jobbet pratade också om den och nu är den läst.

Det känns som om jag är på väg någonstans med mig själv och mitt strävande efter kunskap, insikt och växande. Jag fick en aha upplevelse när jag såg att det fanns kapitel i boken "Onkologi" som handlar om psykosocial onkologi. Där författaren Christina Bolund skriver om att hamna i kris och dess olika faser, närstående och deras behov, könsskillnader, coping osv. Och jag kände: detta är ngt som jag skulle vilja jobba med. Inte konstigt att jag nu anmält mig till en kurs som handlar om socialpsykologi. Jag måste ju börja ngnstans, samtidigt som jag jobbar kvar i klinisk praxis. Det här kommer att bli SÅ bra!

För övrig kan jag säga att grillningen blev mycket lyckad igår. Potatisgratängen blev en "Halleluja-moment" upplevelse, kanske bara för att jag hade gjort den!!? Not - va??!! Vi drack ett rödvin som kommer från Toscana och heter Rocca di Montemassi Le Focaie, Artnummer: 2523, Kostar: 89:-. Mumma!

Mannen jag bor med tjatar på mig att jag måste börja med min högkvalitativa träning och jag bara rycker på axlarna. Jag har haft svårt att hitta motivationen. Man kan tycka att NYC maran skulle vara motivation nog men ack så... Men idag fick jag en idé som kan göra att jag får igång mig själv. Radiumhemmet i Stockholm har forskningsfonder som behöver "kessef", "moullah", flis, $ you name it, för att kunna forska vidare om cancer och allt vad det innebär. Jag kanske kan få till ngt slag av "Fylking/Aschberg-projekt"....Well well vi får se. Men dock. Jag ska springa för Hanne, Sabina och Ulrica och deras medsystrar och bröder. (Från boken "Livet kan inte vänta")

Jag ska göra en sak till: förra året ställde jag till med en fest och en boklåda. Vi sålde våra böcker, till självkostnadspris som vi läst och som vi visste vi inte tänkte läsa igen. I år tänkte jag att pengarna skulle gå till en grupp som bor i en liten by strax utanför Moshi i Nordvästra Tanzania. Gruppen är HIV+ och pengarna använder de dels för att utbilda sina barn i byn så de får gå i skolan och dels går pengarna också till olika projekt för att kunna försörja sig. Men nu när jag läst boken "Livet kan inte vänta", ska jag dela "pengen" på hälften och ge Radiumhemmets forskningsfond pengar också. Kom ihåg det när min inbjudningslapp dimper ner i en brevlåda nära dig. (Kanske 8/5). Här ska göras skillnad!///

Solen skiner fortfarande och grannarna vårstädar som aldrig förr, åker till tippen och köar i ett par timmar. Men jag, jag sitter här på min söta rumpa, lapar sol och bloggar. Jag är inte någon vidare "villaägare", har aldrig varit och kommer aldrig att bli. Jag har tappat intresset för gräsmattor, snöskottning, gräsklippning och en och annan rabatt. Tänk att ha 300 meter till tunnelbanan, puben runt hörnet, därgligt cykelavstånd till jobbet (om man nu har turen att ha ett), gångavstånd till bion och "affärlden". Och den enda gången bilen skulle behöva vara behövlig är när stora inhandlingen för månaden skall utföras. Nå ja, jag ska inte klaga.

Nu måste jag till och fixa grillspetten och salladen, det blir liksom aldrig något slut på dessa middagar.

Hoppas att du/ni har en skön helg. Jag ska göra mitt bästa för att just min helg ska bli just det - skön!

Ha det gott!

fredag 3 april 2009

Ibland så....

...är livet bra härligt att leva. Och ibland är livet mindre härligt att leva. I går när jag höll igång hela dygnet, tyckte jag nog att det var bra att leva livet. Jag hade ju som sagt bestämt att följa med på Wallmans med jobbet. Som blev bestäm för si så där hundra år sedan; å ja ba trodde ba att det var på lördagen vi skulle ut. Men min kära handledare Hanna upplyste förvirrade mig att det minsann var på torsdagen.....Och jag som skulle upp och jobba på fredagen... kl. 5....var jag tvungen att gå upp. Well well det löste jag, kan jag ju säga precis som jag löste problemet om jag skulle ta mig ett järn (eller två) eller ta bilen. Tog INTE bilen och natten blev lång. Men fy faen vad kul och trevligt jag hade. Det gjordes några försök till att skrämma skiten ur mig inför min kommande "solo-segling", men jag kan säga att det var förgäves. Jag är ju så bra att skrämma skiten ur mig själv, ju! Så på grund av min klokskap är jag pigg och nyter (och nykter) idag!!

Det var så roligt att få träffa mina arbetskompisar utan den berömda "clownkostymen"!! Mötet blev liksom mer innerligt då.

ÅÅÅhhh hela solen strålar och våren känns här och nu. Jag har varit nere på "affärlden" och köpt några feta köttstycken som vi ska grilla ikväll. Hör ni; GRILLA!! Vi grillar ju året om - så där då fick jag det sagt - men första "grillsejouren" då man kan stå ute utan att frysa röva av sig (fryser mycket då, vet ni :) och bara njuta när solen går ner. Till det grillade tänkte jag göra en smarrig potatisgratäng med riktig grädde och en god sallad. Och så bra som jag mår idag, så tänker jag nog ta mig ett glas fett röd vin också!! Ja-a så är det mä't!

Ska nog dra mig ut och sätta mig på framsidan i solen och bara njuta, ja med en bok SÅ KLART!

Gör det du också - NJUT! och glöm inte att leva livet innerligt när du ändå håller på att leva.

Ka-tjing!
Kram
Lee

torsdag 2 april 2009

Gökotta!!??

Som sagt; var det någon som sa gökotta? Jag vaknade klockan 3:07 i morse och kände mig relativt utvilad. Trodde ju därför att klockan vankades vid 5 snåret. När klockan visade på 4:27 började fåglarna höra av sig. Försökte dock somna om men det lyckades inte, så jag gick upp och ur sängen vid 4:40. Och det gjorde jag faktiskt utan att gråta. Jag tänkte i mitt stilla sinne; är det här precis som det ska vara? Ja, tydligen! Det är så roligt att lämna arbetet klockan halv 10 på kvällen och samspråka lite med Florence m fl, och VETA att om några timmar ses vi igen. Hm! Ja det var lite om morgonens filosofiska göromål. Mycket klocka, inte få sova, kissnödig mitt i natten, lösa världsproblem och så går det vidare.

Idag ska jag ut med jobbet för första gången. Det kan bli livat - i alla fall för mig. Så, så här på morgonkulan har jag bestämt mig för att ta bilen in till staden ikväll och det blir till att dricka Ramlösa. Det är nog lika bra, så slipper jag tillbringa fredagen på sparlåga. Tänkte försöka klämma in att shoppa påskgodiset i morgon till jobbet så har jag det gjort. Finns tiden åker jag nog dit med "kittet" också. Tänk att köpa "snarr" för 1400 bananer! Det blir nog två plastkassar fulla med godis!! Fy f-n vad äckligt! *skratt*

Idag kommer "svårmor" och passar yngsta sonen som är så förkyld. Han ser ut som om han varit vaken i flera dygn: alldeles blek, hålögd och svart under ögnonen. Hm. Vi håller tummarna för att resten av familjen inte får hans baciller. Själv borde jag vara hur vaccinerad som helst mot alla baciller what so ever...men jag ska aldrig säga aldrig.

Nu ser jag att jag måste kamma mig lite (ha ha! jag som aldrig kammar mig!) och sedan rulla iväg till arbetet. Jag önskar eder alla en fröjdefull dag. Ta väl hand om den och dig med!!

Namaste!

Lee