Hjjjjäääääääälllpppp!!

Varför, ja varför kunde jag inte vara nöjd med mitt arbetsliv för fyra år sedan. Då jag hade tid för familjen, kunde jobba hemma ibland, tränade och tjänade kosing. Näe då hade Lee tråkigt, inga intellektuella utmaningar; så hon började plugga - till "syrra". Nu har jag inte tid för familjen, jobbar jämt (känns det som), tränar sällan och tjänar pissdåligt. Och inte nog med det, varje dag måste jag utmana mig själv, trots att jag ibland känner att näe nu går jag hem jag orkar inte, så gör jag inte det. Utan jag biter ihop och gör "den där saken" som måste göras. Då tycker man kanske att jag skulle känna mig tillfreds med det där "braiga" jag gjorde eller att jag växer och utmanar mig själv hela tiden. Näe jag blir bara trött. Hur intelligent som helst!

Jag är aptrött och då blir jag lätt lite "kingkig" (stavas det så?). Lade mig klockan halv 9 somnade på rot. VAKNADE!!!!!! klockan 01.55 och var så jävla trött att det liknade ingenting. Somnade aldrig om - så klart! - och fick gå upp när klockan ringde 4.50. Näe livet är faen inte lätt. Hade jag ingen arbetsmoral skulle jag ringa och sjukskriva mig. Men se, det gör jag inte i min värld. Som sagt; bita ihop och hoppas på bättre tider. Vilken jävla tur jag har som har så bra arbetskompisar.

Man kan tycka att detta mitt skrivande om trötthet, inte räcka till osv blir lite tjatigt, men så här kommer det förmodligen bli ett tag. Jag har ju roligt emellan dalarna, känns det som i alla fall! *skratt*. CinaBallerina tröttnar inte i alla fall på mina dalar och toppar. Hon har det säkert bra på sitt håll, på det stora sjukhuset.

Idag ska jag försöka hinna köpa påskgodis till min arbetsplats. Har fått pengar och det blir en jäkla massa godis - kan jag säga. Oy vey. Oy vey, kan man säga, måste se över mig själv nu innan jag piper iväg till jobbet. Ser ut som sju svåra år men vad gör man när man börjar bli gammal och sliten. he he

Det var någon som sa: Det är bättre att vara ute på hal is och ha det glatt än att vada omkring i lera och sörja! Och jag är böjd att hålla med. Det var nog så jag tänkte när jag satt på jobbet för fyra år sedan. Må tro?

Katjing!