Hej

.....det är bara jag igen. Jag har vilat upp mig efter att jag konstaterat att jag just överlevt min första vecka som sjuksköterska. Halleluja!! JAG ÄR SÅ GLAD!! TACK!! Herre Gud! Ibland hade jag önskat att jag stannat kvar som sekreterare, typ - nu är jag sekreterare, pass-upp, städare, blodprovstagare, "hon-som-vet-hur-man-faxar", administratör, medlare, med-människa och därimellan försöker jag vara sjuksköterska och ta hand om mina patienter. Jag klagar inte, jag tycker att den här veckan har varit bra men jag har jobbat FETT!! Och jag är SÅ tacksam att jag jobbar där jag jobbar. Där jag - Lee får vara mig själv och hur frågvis som helst. Något som kanske inte framkommit så mycket än på mitt nya jobb: jag har mången kompetens i bakfickan som jag kan applicera på det jag gör nu. Jag märker det på mina patienter. Men som sagt, det blir mycket frågor och reflektioner och däremellan råddar jag!! Jag kan säga att jag inte oroar mig inför framtiden. Jag har nog med nuet och att få snurr på tillvaron. Men jag önskar att jag får jobba kvar ett tag till efter det att mitt vik. går ut den 30 september. För att bli säker på jobbet och känna: Yes där satt den!! Well well.....

Tänk nu är det påsk och igår satt vi ute på altanen och åt middag för första gången i år. Hel mysigt! Grillat, "gör" gott vin och la familia - kan livet vara bättre. Jag kände lite "halleluja-moment" när vi satt där och solen började gå ner. MMMmmmmmm....Idag på påskafton har vi varit hos "svårmor" och Fick vi god mat? eller Fick vi god mat? Förrätt: Avocadohalvor med kalixlöjrom, rödlök och cremefraiche. Varmrätt: Lammytterfilé med semi-inlagda tomater (don't ask) och en potatiskaka. Så j-vla gott! Och nu är vi hemma och myser i soffan, jag och "Hubbie" (HUSBAND, domestic relations. A man who has a wife) Inte illa, va??!!

Jag försöker lägga upp en plan inför framtiden. Vad som tar upp det mesta av resten av utrymmet i min flexibla hjärna är: Hur faen jag ska få till mitt tränande inför NYC marathon!!?? Hubbie tjatar och undrar när jag ska börja träna. SNART - för faen gormar jag. TAck jag vet!! Vet ni den där kvinnan som är gift med vad heter han nu igen, han som var med i Top Gun. Jo Tom Cruise, hon tränade i tre månader och sprang maran på lite under fyra timmar. HAAAAALLLLLÅÅÅÅÅ!! Hur faen gick det till? Så vill jag också göra. Jag vill, jag kan och JAG TÖRS!! Måste lägga upp en strategi ju. Hm Ja efter påsk vet jag, om jag ska springa eller inte.

Näe nu ska jag läsa någon av de böcker jag har på gång: "Lär där du är", "Klinisk kemi och klinisk fysiologi" och "Dare to Forgive: The Power of Letting Go & Moving on The Power of Letting Go And Moving on". Det är så intressant att jag önskade att dygnet hade 33 timmar. Eller nå't.
Här kommer också ett citat som jag tycker är så jävla bra; läs och lär.

"Den stora tragedin är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad."

Martin Luther King