fredag 8 maj 2009

Soliga Stockholm

Vädret är så underbart att jag blir alldeles varm i hjärtat. Varm i hjärtat blir jag också för att jag lever och mår bra och får ha Hubbie och våra två killar nära. Det behövs, att få känna den där innerligheten gör mig glad. Att sitta på morgonen på bänken i hallen, Lukas har satt sig i mitt knä och vill ha lite kärlek, Hubbie är på väg till jobbet och Viktor har redan trampat iväg till skolan. Att få sitta där i hallen ett par minuter och verkligen känna, lukta och kramas. Världen stannar en liten stund och jag bara andas. Detta gör mig så lycklig - alla fall idag. I morgon är en helt annan dag!! *skratt*
Jag har haft en bra jobbperiod, fått träffa patienter som verkligen gjort avtryck. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Jag är så förunnad att få ta del av dessa människors livsöden...Tack! Och inte bara det, jag skriver det igen - det kan inte sägas för mycket - jag trivs så bra med mina arbetskamrater.
Nu är jag ledig i fyra dagar, tror jag i alla fall att det blev och jag ska bara vara. Det ska bli så skönt. Jag ska läsa lite; plantera lite blommor och bara hänga tänkte jag.
Jag har legat i soffan och kollat in en tv serie som jag köpte förra veckan. Faen vad långt det blev. Jag började i morse. Sa jag att det var fint väder ute? Det SER ut så i alla fall, som sagt. Jag är inne och slappar i soffan.
Nu måste jag pinna ner till affären och köpa lite mat och smita in på bibblan och hämta min senaste reservation: "Emotioner, vardagsliv och samhälle". Låter spännande tycker jag. Håller på att beta av litteraturen som jag ska ha på kursen i Socialpsykologi i höst. (Om jag kommer in vill säga! Vilket inte alls har slagit mig! Hmmmmm.) Well well. Den här dagen kommer fortsätta i slowmotion.
Jag sänder tankar och god karma till Tims föräldrar, Tim dog igår. Jag skickar också god karma till mina vänner nära och långt borta.

Jag skriver som det står på min senaste inhandlade tändsticksask:

Vila: allt är som det ska vara.

Sköt om er!

3 kommentarer:

  1. Alltså det är så häftigt...Kommer hem efter intensiva dagar i Oslo och känner att jag inte har mycket att ge..Vare sig som Onkoogsköterska eller människa...Då går jag in på den så förträffliga blogg...Och får alldeles omgående inspiration att fortsätta kampen....Vill bara säga att rosen och rosenoljan hade mycket god effekt...Alla kramar...

    SvaraRadera
  2. Kära Karin!! Att du inte har att ge - den dagen finns inte och kommer aldrig att finnas!! Inga konstigheter. Och a nurse has to do what a nurse has to do! Inga konstigheter där heller. Jag dör av nyfikenhet och hoppas vi kan träffas i detta hektiska liv och du kan berätta om Norge,Oslo, Onkologikonferensen och ditt anförande: "Kräket".
    Välj ordning själv!
    Kramar i bäng!
    Lee

    SvaraRadera
  3. Finaste Lee.
    Kommentarernasyns, det är bara min blogg som är lite puckad ibland... Tack för peppet! :D

    kram

    SvaraRadera