Hej det är bipolära Lee som skriver lite!

Det är svårt att se mig själv i ngt större sammanhang när jag vaknar 3.30 på morgonkulan och bara är SÅ TRÖTT! Men när dagen är bra, verkligen bra, då jag kunnat sitta med patienterna vid sängkanten och fått höra deras livshistorier, då - DÅ känner jag att jag jobbar med något viktigt, här och nu - varje dag!! Men det är svårt att få till det varje dag. Som sagt. Det kostar på. // Dagen har varit precis som vanligt, jobbat stående och gående hela dagen och tog lunchen stående för jag hade lite att fixa till. Ni vet dokumentation. Ibland kan det kännas lite viktigt och tala om vad jag gjort under dagen. Hm. Så att ingen får för sig att jag sitter på arslet och försöker få dagen att gå. Ha ha ha Det skulle ingen få för sig på mitt jobb. För när Bipolära Lee jobbar ryker dammkornen på avdelningen. Well well det är inte bara jag men det är nog bara jag som ödar så mycket tårar (just nu) på avdelningen. Det har sagts till mig att det finns andra som är bra på att gråta, vad skönt att känna att jag inte är ensam.

Ensam. Tänk att dö ensam.

Läste om boken "Livet kan inte vänta" och den berör verkligen. Jag har suttit här och fällt lite tårar. Den är så jävla bra - boken som alla som arbetar med onkologi borde läsa. Den visar på alla sidor som patienterna har, som vi på avdelningen bara ser i förbigående, sidor som vi bara ibland skönjer i periferin runt våra patienter. Det finns en sådan magnitud i detta och DET ska jag läsa vidare om - det lovar jag! SÅ bra bok. Läs den!

Jag är så tacksam idag för att jag är jag. Hörde någon det??!! *ASGRV*

Nu ska jag sova!
Tack för idag alla!!

"Människan skapade GUD till sin avbild, längre räckte inte hennes fantasi"

Ps Ni måste bara läsa http://www.nattstad.se/sus_s och vad Sus skriver om Bocken!! Så jävla roligt! Ds