Klockan är 10 i 5.....

på morgonen och jag är uppe och inte gråter. Innan jag glömmer bort: Suss.....Åh stackars dig att bli så sjuk. Jag håller tummarna för snabb återhämtning.
Jag har inte skrivit på några dagar och det beror på att jag inte hunnit. Dagarna som förflutit från söndag till idag har försvunnit i en jäkla fart - och jag har inte hunnit med varken familjen eller mig själv. Hubbie far som en snorlobba mellan aktiviteterna och jag - jag bara jobbar. *asgrv*
Appropå jobba, jag måste jobba på världens bästa ställe. Jag bara säger det!! Jobb å jobb: Tänk er att ha ett jobb - som jag har. Du har gått tre år på högskolan - som jag har. Och varje dag utsätts du för saker som du aldrig gjort förr eller gjorde för länge sedan och nu ska du utföra just precis den här handlingen: OCH KOMMER INTE IHÅG HUR FAN MAN GÖR!! Det står jag inför nästa varje dag och det är lika jobbigt varje gång. Känslan av att inte riktigt räcka till. Jag som jobbat med mycket i mitt liv vet hur det är att inte veta saker; hepp DET tar jag reda på. Men att jobba med människor som är så beroende av mig och det jag gör, får konsekvensen att min handling som jag aldrig utfört/gjorde för länge sedan kommer att ställas på sin spets. Mitt handlande eller inte handlande får konsekvenser inte bara för mig utan också för en annan människa som är mamma/pappa, dotter/son......
Jag tar vara på det där ordspråket, ni vet små små steg och så kommer man framåt och kanske slutligen till sitt mål. Eller hur det nu var. Är urusel på ordspråk!
Oj oj nu flyger tiden iväg igen och jag måste hinna pudra näsan och svänga ihop mellisen till jobbet.
Om jag överlever idag, och torsdag också så hörs vi!