Hej alla så här efter ännu en försvinnande lördag!
NU har jag ändrat på mina inställningar när det gäller kommentarer. TACK Be - blue! ;) Ha braja va?! Gud va kul. Vi måste bestämma när jag kan komma och kolla på "Gula faran". Eftersom jag är livegen numera måste jag planera varje steg. Vilken tur att jag har en agenda, stor och tung, som jag numera har ett jäkla behov av. Sjukt! Det finns ju onekligen saker och ting som jag vill göra förutom jobbet. Som att gå på roliga föreläsningar som på Svenska Institutet för Sorgbearbetning eller Mars 19 ABF huset kl. 18.30 då Emma Pihl pratar om hur man kan göra för att "Vinna sin egen tävling". Den föreläsningen ska ni verkligen gå på. Själv kan jag inte, jag ska upprätthålla mina sociala kontakter just den dagen. Men om du är intresserad läs mer på http://www.inspirera.nu/ och http://www.emmapihl.com/.
Nu måste jag tuffa vidare!
Glöm inte bort allt du gör som är bra!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Lee min vän. Så du har också utvecklat ett starkt beroende av den tjocka agendan...Sjukt egentligen. Att man ska planera sin lediga tid till att träffa folk så att man e oledig. Plötsligt upptäcker man att all ledig tid är inplanerad och att ledig inte existerar som annat än ett begrepp som andra människor verkar använda sig av...både som begrepp och tid. *kram* från din cyberballerina
SvaraRaderaJepp så är det me'et, livet!
SvaraRaderaKatjing! :) från Lee
Jag glömde; hej igen!
SvaraRaderaNäe jag har inte utvecklat ett stark beroende direkt eftersom de fria dagarna är relativt få och de livegna fler så behövs det liksom inte. Och sedan så bokar jag inte upp mina lediga dagar alltför mycket, beroende på familjen som tar tid och sedan har jag ett stort behov av att bara vara.....ensam. Inga konstigheter
Kramen
Lee
Igår såg jag en så vacker dikt i DN som handlar om tid, i varje fall i min tolkning:
SvaraRaderaBlomman för dagen
Dikten för stunden
Tiden på jorden
Sekunderna
Orden
Tycket att den säger mig så mycket, ska klippas ur!
Jag tycker tiden är intressant, den går ju så rasande fort!
Jag känner mer att min Filofax är en tillgång än en belastning; Dels kan jag använda den för planering av allt jag kan skjuta upp som faktiskt inte behöver göras just nu, dels hjälper den mig att vara struktuerad och leva här och nu men framförallt kan jag läsa om alla härliga saker jag verkligen utför!
Livet är ju inte dagarna som går utan dagarna man minns!
Kram