ÅÅÅhhhh vad härligt solen skiner

Det blev ett abrupt uppvaknande i morse. Jag trodde att jag började sent idag - vilket jag också gör, visade det sig. Men Hubbie skulle iväg tidigt så jag hade marktjänst med killarna i morse. Upp och studsa kl 7, fixa frulle, på med diskmaskin och ladda tvättmaskin och sedan iväg till skolan. Fattas bara att jag ska dammsuga också. He he. Å faen vad trött jag var och är. Kanske skulle gå och ta ett blodprov för att kolla mina värden. Hm men näe det här ska nog gå! Hej och hå nu får jag rocka lite annars blir det lätt att jag blir sittande i ett hörn och bara är. Det är ett sån't underbart väder ute och att sitta inne nu är rent kriminellt. Säger vem då? Var som sagt på föreläsning med Emma Pihl igår. Fick mig en tankeställare. Tänk inte - bara gör, har jag fått höra förr. Ligger säkert något i det. Ska försöka. Det blir ingen brasa för mig ikväll eftersom jag jobbar och slutar vid halv 10 tiden om gud vill. Börjar igen 6.45 på 1a maj. Det är lugnt känner jag. Vem ska annars jobba - om inte jag och några till med mig. *skratt* Jag sitter och filosoferar över vad lyckligt lottad jag är med två underbara killar och en underbar man.....och vi är friska och livet rullar på. När man minst anar det kan det ändras, det gäller att leva lite mer i nuet och ta vara på det som är. Tänker på sådana här saker mer och mer. Kan ha att göra med det jobb jag har eller så börjar jag bli gammal. Ni vet när fan blir gammal.....osv. Jag är urusel på ordspråk det blir bara fel när jag ska säga något. Bäst att låta bli. Nu ska jag fortsätta mitt arbete innan jag åker till arbetet. Hoppas ni har det så bra det någonsin går.

hej

hej igen

en snabb lägesrapport om hur det går för lilla mig i stora världen. det är som vanligt tänkte jag säga. men det är det inte riktigt. jag fick en aha upplevelse i kväll då jag var på föreläsning (igen) med emma pihl. jag kan bara säga detta på ett sätt: emma rockar fett! gå in på http://www.emmapihl.com/ och eller http://www.inspirera.nu/ så förstår du nog vad jag menar. själv gick jag en kurs hos henne och jag kom iväg på min bana i livet på ett bättre sätt än vad jag annars skulle göra. för mig har det gjort skillnad. inga konstigheter.
jag är på väg ner i bingen och jag kan bara säga: jag rockar jag också. trots att jag kommit till insikt att något nyc mara blir det inte. för mycket subkutan charm och lite tid. men den svenska klassikern ska jag göra i alla fall. bara så ni vet. å så klart så rockar jag ju fortfarande på jobbet också. både högt och lågt och jag gör bra ifrån mig.....tror jag till och med Florence tycker. *ASGRV*. äh hon tycker nog bara att jag går med hoven.

med hopp om livet skriver jag
sköt om er alla
lee

ps om ni hittar stavfel - försök själva att vara halvblind utan glasögon och få till det - gör det!! :) ds

MMmm vänta nu.....

Hej försöker göra en insats i bloggens värld så här på kvällskröken. Ha ha ha - jag skrattar åt min tanke som dök upp: Bäst jag skriver fort som faen för jag är så - gissa? - trött!! *asgv* Men ska ta mig en liten runda innan jag gör kväller med resten av familjen.

(Bilden är från Amorgos sommaren 2007 uppe på berget hos Nicos; solnedgång)

Har just läst morgontidningen, på kvällen och det slår mig att DN har så himla bra serier. Nu handlar serien om "Att sörja offentligt" en annat ämne dom hade som var mycket intressant: Ska vi ha rätt att få hjälp att dö? Jag får verkligen tänka till och ta fram alla mina små grå för att riktigt tänka till: Som Pigge Werkelin som förlorade hela sin familj i tsunamin i Thailand annandag jul 2004; människor har haft åsikter över hur han sörjde sin familj och hur sorgen uttrycktes hos honom. Han var för öppen i sin sorg tyckte många människor. Men jag tänker så här; sorg uttrycks så himla olika hos olika människor och därför kan vi inte sätta oss till doms över de människor som faller utanför den gängse ramen när det gäller hur vi ska sörja. Hur fan skulle det se ut om vi alla sörjde på samma sätt?
Idag har det varit en bra dag, trots att jag inte sovit många timmar inatt. (Se där, då var jag där igen). Jag ömmar verkligen för våra patienter som vi har på min avdelning. En del är så tappra och kämpar på dag ut och dag in med sina många gånger dödliga sjukdomar. Jag slutar aldrig att förundras över människans förmåga att stå över dödsdomar och verkligen modigt gå vidare i livet. Jag sänder ut ett tack för att jag får ta del av så många livshistorier. Att bara släppa in en vilt främmande människa i livet, som jag är - det är stort. Å sedan att det i och för sig är å yrkets vägnar; tja det är vackert så. Snart ska jag ta en liten promenad runt kvarteret, 550 m ha ha ha och sedan ska jag sova......
Hoppas allt är bra med er alla där ute.

Take care if U can't be careful.

Blood, sweat and tears

Så skulle jag kunna börja bloggen så här i arla morgonstund, och gör det också. Jag ska ta min arma kropp och förpassa den söder över och göra mitt bästa idag. Ja, när gör jag inte det - så säg? Jag skulle helst vilja ligga kvar i sängen och sova. Det är inte mycket bevänt med min sömn numera. Jag sover lätt, lite och inte lagom - så osvenskt. Lagomt är för kycklingar! *skratt*
Den här veckan jobbar jag varannan dag tidigt och varannan dag sent. Det är jobbigt för en sån som mig, se ovan. Sluta 21.30, hemma och i säng vid 23, upp igen 4.40 - inga konstigheter kan tyckas.
Näe fy faen vilket jävla gnäll det är på mig!! Jag orkar inte med mig själv när jag låter så här. Men idag är jag faktiskt trött. (Ja jag vet; jag är född trött.) Man skulle kunna tänka sig att jag skulle vara utvilad som har legat i sängen merparten av förra veckan. Men nej! Kroppen säger: Nope!
Sitter och tittar ut nu och det ser ut som om det kommer bli ett toppen väder. Det finns om inte mycket tjusning med att vara uppe så här tidigt på dagarna så ändå en viss tjusning när fåglarna kvittrar på och jag har huset för mig själv. I och för sig brukar våra morgnar vara lugna utan stress, men denna tysthet och lugn är skönt. En kontrast kan jag ju avslöja - mot jobbet som jag kommer vara på alldeles för snart. Sa optimisten. Vi får se vad jag blir utsatt för idag?!! Spännande - nästa jämt.
Trodde aldrig att jag skulle hamna på sjukhus. Jag tyckte inte att jag passade in i en sådan organisation. Och när jag tänker efter så gör jag nog inte det heller. Det kan vara just den känslan som sliter mest på mig. För det är just en känsla som jag går omkring med samtidigt som otillräckligheten i yrket känns varje dag. Jag vet att jag inte är ensam om detta. Det har skrivits avhandlingar på hur det är att vara nyexad som syrra och det är verkligen ingen lek. Jag har ju haft turen att hamna på ett ställe där alla skulle få börja sin nya bana som syrra. Och det tackar jag för. Men trots det så är det trögt. Jag lyckas aldrig komma till känslan att vara ute på hal is och ha det glatt. (Ni vet ordspråket: Det är bättre att vara ute på hal is och ha det glatt än att trampa omkring i lera och sörja.) För det är just det det handlar om; att få tillvaro greppbar någongång under dagarna, veckorna. Ja jag har ju inte hunnit med någon månad än som "fristående", "avkopplad" (tror inte det va!!), "avknoppad" (ja för faen) "avtrubbad" (nej vet du vad fattas bara).....
Nu skulle jag kunnat skriva så här: Hej hej nu ska jag trampa iväg till jobbet See Ya....Men det gör jag inte och anledningen stavas: trött!

See Ya'

Hello det är jag igen!!

Nu har jag varit hemma alldeles för länge. Det känns. Jag tyar inte längre - om jag säger. Men är fortfarande mörbultad och är himla trött. Var helt enkelt tvungen att åka och handla i morse. Ingen mat, ingen man (som kunde handla maten) och tomma skåp. Och nu sitter jag här och skriver, min bok ligger och väntar på mig....Den är så bra men samtidigt SÅ sorglig. "Den sista föreläsningen" ett måste att läsa för alla människor.....

Är det bra att sitta i solen när man som jag har (haft) infektion i kroppen? Och hur skulle det se ut å komma tillbaka till jobbet med en fin färg i ansiktet? Äh vi får se, jag är som sagt trött att sitta inne hela tiden....Snart kommer väggarna ramla över mig. Näe nu jävlar ska här levas. Ni vet hur det blir när man läser böcker - eller så här: jag vet hur jag blir. Jag tar ett trappsteg till mot ett bättre vetande och ett liv med mer inspiration och mer inspiration att ge till andra människor. Så tror jag att det är för alla, för alla som ids - alltså.

Livet är skört, det har vi alla konstaterat och för kort för att hålla på med saker och människor som dels inte ger en (mig) någonting men som också tar energin ifrån mig att det inte går att andas i närheten. Sån vill inte jag vara som snor energi från folk. Hoppas att det inte är så!

Igår ringde Suss från Örebro. SÅ härligt att höra hennes röst och också få veta hur hon har det där i ÖÖÖÖreeeebrooooo. Det visade sig vara bra och livet, om inte lekte så var det....bra. När hon sa att hon skulle söka syrra jobb i Örebro sa jag: You go girl! Hade jag varit yngre och minus barn hade jag också tagit tillfället i akt och flyttat.
Jag var faktiskt på väg en gång att flytta till Helsingborg. Jag tyckte att staden var fin (nära till allt och alla) och på den tiden bodde en av mina nära vänner där. (Hon bor kvar men vi är inte så nära längre.) Men jag fick en tjänst på SL istället och tog den.

Tänk vad livet tar olika vändningar och ibland ger det sig iväg på olika otänkbara och tänkbara stickspår. Då gäller det att hänga med i svängarna och inte bli yr och vilsen i tillvaron. Till syvene och sist så är livet rätt så skönt och härligt??!!

Nästa gång som jag är ledig en helg + solen behagar skina, ska vi ha spontangrillning hemma hos oss. Ni kommer va??!!

Ha en jämrans härlig helg och Be good!!
Lee

Lee är fortfarande sjuk

Jag tycker faen i mig att livet är orättvist. När jag började få snurr på jobbet; efter "blod, svett och tårar" blir jag sjuk. Jag har aldrig i hela mitt långa liv haft så förbannat ont i huvudet - ni vet utslitet öga och intryckt förskärare. Och det går liksom inte över. Min chef berättade att hon hade konstant spänningshuvudvärk i ett halvår när hon började jobba som syrra (för ett tag sen.) Men jag har inte anlag för huvudvärk - spännings- huvudvärk, vad faen är det för nå't? *skratt* Ont i lederna så när jag ska upp ur sängen på morgonen, knakar det både här och där. Tro faen det när jag inte gjort annat än att legat i sängen sedan tisdags eftermiddag. Har sakta men säkert börjat hasa mig längre och längre ut i stora världen. Upp ur sängen, nedför trapporna och ut i köket, jag är hungrig. Ja det har inte heller varit någon hit - ätandet. Ingenting smakar.
Hm. Äh!!

Kollade lite på datorn; och jag förundras över hur människor i min närhet, på jobbet och i bekantskapskretsen "hänger" på olika sajter som facebook, live.se, twitter, hi5, messenger osv. Var får dom tiden ifrån? Det krävs ju en hel del tid för att få allt att lira - so to speak. Ja ja nog om detta. Nu kom äldsta sonen hem och jag ska fixa lite mellis. //PAUS//

Så där ja. Tre mackor och ett glas jos senare. Ja faktiskt får man stava jos jos numera. Det gamla sättet att stava juice är också ok. Tänk va? Det glädjer min äldsta son som ibland får för sig att uppfinna alldeles egna regler vad det gäller stavning. Han tycker att ord ska stava som de låter. Tja jag kan inte mer än att ge honom rätt. Inga konstigheter, som sagt.

Nu börjar jag bli trött - igen!! Ska ta å lägga mig och läsa en ny bok: "The last lecture" av Randy Pausch. Det ska bli intressant, men helst hade jag läst någon hjärta-å-smärta-bok, det kräver inte så mycket huvudbry av min arma hjärna (med förskäraren, ni kommer ihåg?!). Men jag har ingen hjärta-å-smärta-bok och då blir det till att läsa sån't jag har i mina gömmor.

Randy Pausch skriver: "We cannot change the card we are dealt, just how we play the hand". Jävligt bra skrivet!// Kunde inte låta bli att lägga ut en bild på det bästa jag har i livet (well Hubbie står bakom kameran). E dom inte söta så säg - söta är dom fortfarande!

See Ya!

Lee är sjuk

Ja det kanske ni har vetat länge. Men nu är jag nedbäddad i sängen och skriver i blobben näe i bloggen. Jag har SÅ ont i kroppen att jag hasar mig fram här i huset, och höger öga är det någon som slet ut i natt och i istället stack in en bred förskärare och vred om. Efter att ha lagt mig vid 22 tiden vaknade jag med ett ryck två timmar senare och trodde att klockan var 4.40 - då jag egentligen skulle gå upp. Var tvungen att springa på muggen, if U know what I mean, och mådde skumt illa. Sånt illamående jag hade när jag var med barn. Låg sedan vaken till lite före fem och vem skulle jag ringa för att anmäla mig sjuk??? Hur faen gör man på mitt nuvarande jobb? Ringde "natten" och Florence svarade och jag fattade inte för det första att det var hon eller vad jag sa?

Sjuk förresten det är man inte i den världen jag kommer ifrån. Kanske är man sjuk en gång vart tionde år eller så. Så är jag uppfostrad, så var det nog inte tänkt men så blev det. Så jag får alltid dåligt samvete när jag är frånvarande (i sjukdom) från jobbet. För jobbet går man till oavsett, det enda laga förfall är om man skulle ha halva foten i graven - då....kanske. När man jobbar i lag, i team utsätter man alltid lagkompisarna för mer- arbete. Där har ni min värld. Just nu kan jag inte säga att jag tänker SÅ mycket på jobbet. Jag försöker att lägga huvudet i sådan position så att kniven som sitter instucken i min hjärna inte ska göra så ont. Mår illa - så ont gör det. Har aldrig varit med om sån här konstig smärta förut. Som om den är partiell och bara klämmer åt på vissa ställen. Hm.

Kära Karin orkar inte skratta så mycket nu men senaste kommentaren är så rolig. Ska bli bättre på att kommentera - tillbaka. Vad hände med din tå? RA sa du, hm!!

Innan jag gick å lade mig igår tänkte jag att wow det ska bli fin fint väder på lördag: grilltime. Skulle höra av mig till er därute och frågat om ni ville komma å grilla. Men nu: blir nog inget. Det är i och för sig några dagar dit, men planeringen är det mer bevänt med. Så nu blir det till att lugna ner sig lite. //PAUS//

Så är det mä't. Jag ska försöka sova lite nu innan barna kommer hem. Det blev ju inte så många timmar inatt.
Ha det gött alla och Be good!

Lee