Idag, tisdagen den 16e juni

Hej där ute i cyberrymden. Är allt väl med er där ute? Jag hör ifrån er så sällan. Kan det bero på att jag hör av mig så sällan? Eller är det något annat?
Grannarna berättar att de ska vara lösa och lediga i sommar och när de har berättat klart om alla äventyr de ska göra frågar de lite lätt: Vad ska ni göra i sommar? Jag ska jobba nästan hela sommaren svarar jag, och då tittar de lite medlidsamt på mig och säger med ett litet leende: Stackars dig. Eller nå't. Men det är inte synd om mig, inte det minsta. Jag tar liksom skeden i vacker hand och försöker göra det bästa av situationen. Ibland går det och ibland går det åt h-lvete. Men försöka duger. Jag kommer ihåg förr om åren då jag faktiskt jobbade hela somrarna. Tog ibland ledigt två veckor i maj (för att åka till Grekland) och ibland tog jag också/istället ledigt i september (för att åka till Grekland). Jag skulle vilja åka till Grekland i sommar igen men det finns två saker som talar emot just denna idé: 1. Ingen längre gemensam semester med resten av familjen och 2. flygresan. Ja ja vi får se hur det blir. Först ska sommaren gå. Och blir sommaren så här fin - så här fint väder som är idag, kommer det vara härligt att jobba. (Nej jag är INTE ironisk.)
Jag är inne på www.studera.nu lite då och då för att kolla läget med min ansökan om studier i höst. Intet nytt på den fronten, än. Spännande, får se hur det blir med den saken. Jag svävar ju som sagt i ovisshet eftersom jag inte vet om jag får förlängt vik. på stället jag jobbar på. Jag har ställt in mig på ett "icke-förlängt-vik" svar och jobbar efter det. Konstigt nog så är jag inte orolig för att inte få jobb. Jag som aldrig varit arbetslös i hela mitt liv tänker inte börja nu heller. Sedan får de dagliga ekonomiska rapporterna säga vad de vill. Jag har ju jobbat med det mest i mitt liv så jag får väl gå tillbaka och diska eller nå't.
Har jag sagt att jag fick ett underbart brev från anhöriga till en patient som dog? Jag läste brevet igen, idag. Det var så himla fint och satt här och fällde åter många tårar. Att få ett sådant här brev gör att jag får ännu mer bekräftelse på att jag är på rätt plats i (arbets-) livet. Och hoppas på att min chef tycker likadant. Jag vill verkligen jobba kvar men jag har ju krav också och frågan är hur mycket jag måste göra avkall på mina krav för att stanna kvar. Eller så spelar det ingen roll kanske. Vem vet?
Lill Chippen är och gör Grönan idag med kompisen i huset brevid och jag städar. Stor Chippen chillar med kompisen i andra huset brevid och de ömsom försöker klirra fönsterrutor på huset med fotbollen och ömsom hackar på datan. Jag kör ut dom lite då och då i friska luften för att de ska få lite rosor på kind. *skratt*

Vad mer kan jag berätta? Ingenting tror jag. Jag tänker åka till den stora gallerian och se om jag kan hitta något att sätta på mig.
Ka-tjing!