Här e ja' igen!

Jag tycker att livet är uthärdligt och inte outhärdligt, säger jag innan jag ska jobba helg igen! Upptäckte att mitt juli schema INTE är ett önske schema. Kan ni tänka er jag är bara ledig två dagar i rad en gång, resten av ledigheten: jobbar fyra ledig en dag o s v under hela månaden. Konstigt, vete faen hur det gick till!
Går kurs nu i veckan, onkologisk grundkurs och det är så jäkla roligt. Hur nu dödliga sjukdomar kan vara jäkla roligt, men ja, ni vet vad jag menar. Det känns så skönt att få bekräftelse på att jag fortfarande har intellektet i behåll; i.e jag förstår den intellektuella nivån if you know what I mean. Så skönt!
Å våra barn är ensamma i ca tre veckor nu på dagarna innan Hubbie tar semester. För första gången måste dom laga lunch och reda sig själva på dagarna. Det känns konstigt. Men idag ringde dom inte en enda gång - måste ju ändå betyda att dom klarar sig. Vilket de också hade gjort. Hubbie tycker jag är en hönsmamma!! Hm.
Tiden går och vi med den. Nu har också kompisen M gått ut på RKH och blivit en kollega helt plötsligt. SÅ häftigt! Saludos! (Heter det så på spanska?) Lecheim! (Heter det så på hebreiska?) Kippis! (Heter det så på finska?) Äh what ever, skål gutår på dig M och rocka på!
Nu ska jag gå och lägga mig och läsa: "Samhällsvetenskapliga metoder" av Alan Bryman, istället för att ta en cykeltur till Alvik (som jag tänkte ut att jag skulle göra i kväll, då jag satt i bilen från jobbet.) Men nu är jag för jävla trött helt enkelt. Då blir det bättre med att läsa....... Måste annars komma igång fort som faen, hur ska det annars gå till att springa/lunka Lidingöloppet i slutet av September? You ask me!!! :P Måste ju lägga manken till här nu eftersom Kerran och jag bestämt oss för att avverka den svenska klassikern. Och jag som inte ens var full när jag uttryckte min åsikt att vi skulle försöka. Ska inte vara mer där!!

Sköt om er alla och tänk på det här:

Människan är ändlig och hennes frihet begränsad.
Men hon kan själv bestämma hur hon vill
förvalta friheten,
hur hon vill leva sitt liv,
och förvalta sin existens.

Detta skrev teologen, filosofen och författaren Soren Kierkegaard (1813-1855). Det är så jävla bra skrivet samtidigt som innehållet i texten tarvar sin människa. Jag kan säga att om jag läst detta för cirka tre år sedan, hade jag gått under. Tja det är en helt annan historia. Nu är nu och jag är här!
Ka-tjing!