Go morrn....

vet jag ju inte om det är. Klockan är halv 7 och apstadiet infinner sig - tröttheten gör mig så matt att jag rullar ur sängen, ja rullar ur sängen är de rätta orden. (Å jag kan rulla må ni tro!) Då skulle man kunna tänka sig att jag anammar att jag ÄR j*vligt trött och beter mig därefter fortsättningsvis. Men inte jag inte! ;) Tänk er att hela familjen är samlade till frukost och innan vi skiljs åt för dagen så har vi hunnit avverka diskussioner om dop, gamla och nya testamentet, judendomen, kristendomen (När kom den, mamma? Mamma: - Eeeehhh, eeehhhh kan den ha kommit på 1700 talet? Faen vad jag är dålig på historia! Får bli nästa kurs på uni) och handfasta råd i läxmysterium (= att dom på något sätt inte gör sig själva :S). Ja jag blir så glad att jag har alla mina killar. Dom är bäst!! Det låter jag dom aldrig glömma. Varje dag påminner jag dom om att dom är älskade och att dom är bästa - världsbäst på att vara just den dom är!!!

Den här veckan blir inte så mycket jobba. Jag har för mycket att göra med skolan. Men i och för sig jag skulle NOG inte säga nej om Sus ringer. EEEeeehhh. Men förresten har jag målat naglarna i blått så jag kan nog inte jobba i veckan. SKRATT.

Näe nu jäklar ska jag skriva klart en utav uppgifterna som jag MÅSTE få klart till fredag.

Ha det gött och take care.....if U can't be careful!

Det blev ingen ölmässa........

utan det blev till att åka till ett "sjukhem" eller för er som förstår; ett sjukhus enbart för palliativa patienter. Hubbies pappa hade blivit mycket sämre så "syrrorna" hade ringt och de ville att vi skulle komma. H låg i sin säng och såg ut att sova lugnt. Inga smärtor och ingen ångest. Vilandes i lugn och ro. Vi var hos honom i några timmar; gav oss iväg och köpte pizza åt alla till lunch, sedan bar det iväg hemåt för att hämta barnen efter skolan. Vi ville att de skulle få träffa farfar en sista gång. Och det blev just EN sista gång; farfar drog sitt sista andetag igår - söndagen den 27 september klockan 11:30. Svägerskan ringde mig på jobbet och meddelade det sorgliga att H hade gått bort. Och där står jag och vårdar precis sådana patienter som också kan vara inne på sina sista veckor. Allting har gått så fort! Min uppgift nu och ett tag framöver är att stötta min bästa vän och livskamrat: Hubbie!!
När jag skulle gå från jobbet vid halv 3 igår frågar jag en kollega om hon tyckte att det var ok att jag gick lite tidigare (Hade faktiskt en uppgift kvar att göra, och ville inte lämna till eftermiddagens/kvällens arbetslag. Och inte till mitt arbetslag heller för den delen. Men jag blev så trött helt plötsligt att all min energi bara rann av mig!). Och hon sa: Nu får du för f*n ge dig. ÅK HEM!! Och då gjorde jag det.
Jag sitter hemma idag och ska lägga sista handen vid mina två inlämningsuppgifter till mina två universitet - f*n vilken tid det tog. Jag har inte haft någon inspiration eller go!! Ska försöka ändra på det nu.......
Perspektivet på livet blir annorlunda när döden kommer nära i familjen. Tankarna blir annorlunda liksom deras innehåll. Hm.
Jag träffade också Florence i helgen och det var roligt tycker jag. Jag gillar henne. När jag får till det ska jag åka till "hennes" Indien och bo på ashram.....
Hyrde några filmer för några dagar sedan och i en utav dessa spelade det en låt som jag bara gick helt igång på. Friday I'm in love med The Cure. Vilken alldeles förbannat bra låt. Lyssna på den och jag lovar - livsandarna kommer tillbaka till dig om dom inte redan gjort det!!
Peace love and understanding.........................

Skit skit och ännu en gång skit!!!

Livet är segt just nu....Varför kan man fråga sig då? Jo jag kommer inte igång att skriva mina (jävla) inlämningsuppgifter. De är så mariga...Socialpsykologi my ass (och det vill inte säga lite!!) Jag läser läser och läser men får inget ner på pränt. Hjälp!! Måste komma ur det här nu inlämning om en vecka och på den veckan ska jag analysera en artikel å ha Goffmans dramaturgiska modell som mall. Va faen! Nåväl det blir nog bra....
Annars är livet hyfsat. Ser ut som om jag kommer få jobba så där 2 dagar i veckan och det är ju toppen. Det är ju det där med saltet på gröten (Skit bra uttryck Cina). Jag ska ju gå på ölmässan i morrn då vill det väl till att ha lite stålar med sig. Näe förresten ska jobba på lördag så det blir väldans lungt.
Har också känt mig lite hängig på sistone; ont i huvudet säkert i två veckor. Men det kanske är så att ont måste ont förgås. Och hur går det till undrar jag då?? He he
Lite oinspirerad va?? Eller?
Säger good bye for now.

Hembakade mjuka kakor........

.....det är mitt liv det se!! ;) Synd att jag inte får äta desamma! Hela förmiddagen har gått åt till att baka sockerkaka, mjukpeppar kaka och saffranskaka och jag får inte en endaste liten tugga. Jo om jag skulle masa mig iväg och kolla in Viktors fotbollsmatch ikväll - då kan jag köpa en bit av mina egna kakor. Näe NU ljög jag. Saffrans kakan har Lukas gjort. OM jag hinner drar jag iväg och kollar fotbollen. Då kanske Viktors tränare också blir glada. Äh jag bara skojar lite. Jag skrev ett mail till dem för ett par veckor sedan och tyckte och tänkte om fotbollslagets framtid; och som vanligt när en viss kritik framförs går människor i försvarsställning och det blir knas. Så summan av kardemumman (hade jag för övrigt i pepparkakan idag :) ) jag brydde mig inte om så mycket hur min mycket välformulerade och sakliga mail gick fram - nu har jag fått säga vad jag tycker. (Det lät på ledarna att de tyckte jag skulle komma och kolla på matcherna och träningarna innan jag la mig i (deras) "jobb". Och jag kontrade med att jag aldrig är i skolan med våra barn, men jag lägger mig i lärarnas och skolans sätt att sköta verksamheten ändå...) Ja ibland är det lite fy skäms på mig!!
En sak till: Jag har fått möjligtheten (igen) att få ägna mig åt sjuksköterskeyrket som timmis på mitt gamla jobb. Och jag är SÅ GLAD för det!! Det passar så bra nu när jag pluggar heltid och kan jobba då och då. Om jag inte missuppfattade min chef så lovade hon mig en heltidstjänst med början den 1/1 2010. Och jag tar det kan jag säga. Nu blir det faen åka av kan jag säga. Jag kommer förmodligen bli som en fistel i arslet på en del människor, och guda sänd för andra människor för HÄR KOMMER JAAAAAAGGGGG!!!
Så i morgon ska jag göra mitt första pass som timmis och det ska bli roligt - TROR JAG??!! :-) Får se om jag kommer ihåg något. Hm.
Nu ska jag hämta mitt leg. och sedan måste jag skriva klart min uppgift i "Palliativ vård" för att sedan börja på nästa inlämning (2) på "Socialpsykologi".
Det är ett underbart väder ute och jag skulle behöva fixa på tomten lite, men har ingen lust eller tid för det. Har börjat med operation övertalning med Hubbie att vi ska överge huset och flytta närmare stan; lägenhet You know. Jag vet att det kommer ta några år (läs många år) men jag är tjurig och envis så en vacker dag!! Eller så byter jag Hubbie mot en annan Hubbie!! ASGRV! Näe skojade bara.
OK ha de gött alla och önskar er en jämrans härlig söndag och en ännu finare början på måndagen!!
Ka tjing!!

MMääääeeeehhhh - igen!

Hej ni alla!!
Jag tycker att det är läskigt hur fort tiden går. Precis som bloggkomikern Stevvan så har inte heller jag skrivit på min blogg på ett tag. Inga konstigheter eller hur?
Jag tycker att livet har varit och är skönt. Trots att jag inte har haft något jobb. Men det är åtgärdat kan jag säga. Sedan har jag pluggat ngt så för j*vligt. Det är inte klokt vad jag skriver. Nu har jag suttit för stilla i veckan att jag har ont i axlarna. Hm. Ja ja.
Jag tror att jag ska ha med mig diktafon under dagen när jag åker hit och dit (ja, det händer) för det är när jag minst anar det som jag får en lysande idé och som jag tänker att NU jäklar måste skriva detta på bloggen. Men som ni ser...det blir bara bla bla bla idag. Och allt för att jag inte har en diktafon.
Ja vad ska man säga. Ingenting! ;)

Määäeeehhh, bara jag igen!

NU är jag på G, NU har jag börjat plugga igen. Och ÅÅÅÅ vad roligt det är. Jag kanske skulle skita i att jobba praktiskt igen?? Jag säger bara forska! Näe vad tråkigt å inte träffa folk. Näe, det ska va husvagn!! Inga konstigheter. Ja han ja, han har fått skrivkramp och har inte skrivit en enda rad på en hel månad. Skärpning Stevvan!
Tänk om jag skulle kunna ta betalt för att utöva barhäng, till exempel....Då skulle jag bli arbetslös rätt så fort......
Äsch nu ska jag fortsätta att skriva på min första inlämningsuppgift i Palliativ vård.
Hör av er om ni har ngt kul på gång. Jag kommer! Inga konstigheter.
Puss å Kram

!!!???

Vet ni - jag är så glad! Att leta mig fram till två av Sveriges universitet, vilka jag aldrig varit på, alldeles själv, kräver bara det 1 högskolepoäng. Ja jag kom till och med i tid, både till Örebro och Sundsvall. I Sundsvall - staden jag aldrig varit i förut - vandrade jag ensam genom staden tidigt på lördag morgon. Det var jag, fem andra vandrare och tre bilar så där på morgonen i den vackra norrländska staden.
Jag hade lyckats ta mig till hotellet på Strandgatan 10, natten före och var så glad och tacksam att jag kom fram helskinnad. För det kan jag säga, de gatorna som jag gick på hade jag ALDRIG gått på om jag hade känt till staden. Oupplysta smågator i utkanten av ngn-malm och ett skumt Casino. Ja ja säkert Casino Cosmopol, men vem bryr sig. Jag förirrade mig tydligen och tog för lång tid på mig att hitta hotellet, för nattportien, Tobias var ute och letade efter mig där på nattkröken. Hade ringt honom två gånger och frågat efter vägbeskrivning. (Ja jag vet, har en olidligt ovana att upprepa mig.) Jag är faen urusel på vägbeskrivningar; inte för att jag inte kan skilja på höger och vänster, det har jag aldrig haft problem med. Men alltid när det blir till att lägga pannan i djupa veck och få en beskrivning föklarad för mig blir jag liksom lite "absent minded", om man säger. Jag lyssnar inte för jag vet att det går åt pipsvängen i alla fall. Men nästan alltid på någon j*vla vänster så hittar jag dit jag ska ändå.
Idag har jag suttit och försökt få ihop lite text till mina inlämningsuppgifter, men det går så segt. Jag har inte riktigt hittat flytet, the flow än. Jag har också bryskalle om jobb också. Jag måste jobba, men hur mycket? Jag SKA jobba som sjuksköterska samtidigt som jag pluggar.......
Måste ringa (till en arb givare) och skicka CV (till en annan) för att tala om att: här är jag: Jag kan, jag vill och jag törs!! Men hur i enda in i hälsingland - hur ska jag skriva ett CV. Har fått bra tips av min kompis Emma, ska härma henner tror jag. Jag säger bara; Kåv (= korv på svenska). Asgrv!
Klockan klämtar eller var det flämtar (?) och jag ska plugga lite till innan jag dänger ner mig i sängen.
Ka tjing!