torsdag 17 december 2009

December 17e

Herre gyyyyyydddd vilket väder. Jag önskade att det kunde snöa lite mera, vara ca minus 5 och strålande solsken! Backen utanför fönstret och liften brevid. Nice! Eller ännu bättre: Strålande sol, kritvit strand, turkost vatten, jag, familjen och en solstol!

Har lite träningsvärk idag men ska ta tjuren vid hornen och ta mig ut i snön senare. Just lace up and get out the door. And smile! Som jag läste på någon annans blogg för ett litet tag sedan. Så sant, så det gör jag nu!! Målet är Vår ruset 2010 5 k's och då ska jag springa - hela tiden! Börjar jobba igen i Februari och är lite orolig hur jag ska få ihop livet då med barnen, plugget och jobbet. Förra gången det begav sig jobbade jag i ca ett halv år och hade inget socialt liv what so ever. Hm. Ja vi får se. Har också andra planer som jag måste undersöka först......

Ska hämta barna efter skolan och vidare mot Kista idag. Vi måste komplettera lite julklappar. Hoppas att det inte är för mycket folk där då!

Visst är min bild fin? Buddha har mycket snö på huvudet. Ska kanske skaffa honom en tomteluva? Till våren ska jag göra ordning den här platsen och ha den som meditationshörna. Nice!

Well vidare mot andra texter!


True knowledge begins when the heart gives birth to an uncompromised compassion

- Buddha

onsdag 16 december 2009

Yey

Jag stretar på i vinter (o)vädret. Jädra snö!! Igår åkte jag nedför vår ena väg nästan baklänges och bad till högre makter att ingen bil skulle komma körandes när jag kom ner från backen. Det gjorde det inte. Ja visst ja, glömde, jag åkte alltså baklänges med min bil. Så där ja!! TAck för att jag slapp få en annan bil i baken! :S

Jag stretar annars på med mitt plugg och kan snart se ljuset i tunneln. Har två tunga grejor kvar men det kommer gå bra! Tillit! Yepp!

Nu är det bara en dag kvar för ungarna i skolan sedan ska vi ha lov. Well där for jag med osanning. Dom har lov jag måste plugga vidare. Men vad gör det när jag slipper hålla reda på våra två avkommor....

Nu ska jag gå å knoppa!

Katjing! <3

fredag 4 december 2009

Neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeejjjjjjjj!!!!!!!!!!!!

Fa*en, vill inte gå upp idag!!! J*vla piss!! Wtf wtf wtf!!! (Har jag lärt mig av min svägerska!!) Det hjälper inte att jag säger till mig själv att go go go Lee. Nej, utan jag gottar ner mig i den här neggo känslan; det värker i benen, det värker i höger axeln (tacka fa*en för det när jag suttit klistrad vid laptopen i över en vecka nu!!), ansiktet är fullt med finnjävlar (acne alltså, ingen tvärkulturell rasism, nej aldrig från mig!), jag har inte gått ner ett enda j*vla gram de sista två veckorna. Jag som sliter som en gnu..........Jag är ju den enda som stönar på det där j*vla gymet. Näe nu får det vara nog. Ska försöka damma av min gamla PVK som kommit i kontakt med en och annan svamp och ta mitt kaffe iv. nu på morgonen!! Dör väl av sepsis då, gör inget.
Hubbie är jag färdig att göra slut på i alla fall, hans hosta gör mig tokig. SÅ om den inte slutat till måndag ska jag personligen se till att han kommer till dr och gör nå't åt skiten. J*vla skit!!
Å inte nog med det min historia om deduktiv tillika kvantitativ och induktiv tillika kvalitativ går åt h*lvete. Jag får vara glad om jag överhuvudtaget får till ett godkänt på det här. Skit skit skit säger jag bara. Så där ja' nu är jag i bra stämning och får säkert drag under fingrarna och kan skriva klart min uppgift!! Trots att jag inte är så himla innerlig och gudfruktig just nu så kan du väl ändå: ÖNSKA MIG LYCKA TILL FÖR FAEN!!
Från hon-som-snart-stryper-någon!
Ps Får väl smisk på fingrarna för det här inlägget - för mycket wtf!! Yey! Ds

torsdag 3 december 2009

Hej......skriver jag

först så här: jhe. Fattar ni? Bombad? Vet ni vad jag gjorde i morse! Något som aldrig hänt mig förut. Upp i morse med resten av familjen: ja minus Hubbie, han fick sovmorgon. Vicke fick vara hemma idag efter gårdagens pärs. Jag for iväg med lillchippen till skolan kom hem och satt mig i fåtöljen och pratade med Vicke en stund, vad händer....Jo jag lade huvudet mot armstödet på fåtöljen och SOMNADE! Vaknade stel som en pinne och frågade Vicke: öööhhh vad hände. Klockan var 11:20 när jag vaknade. Nämen fy f*n!! WEll well vad gör man, jo tar sig en lur tydligen.
Är snart på väg till SATS och pinaren Maria och får väl efter det sätta mig vid datorn å ta igen den tid då jag satt och dog i fåtöljen, i morse........Helgalen!!

Hoppas att morgondagen blir bättre än dagen. Well jag behöver ju inte vaka över en högfebrig son så det ska nog gå bra. Ha det bäst

Ka tjing ;)

onsdag 2 december 2009

Sakta men säkert......







låter jag min kropp få ro, ro att andas och ro att samla ihop mina synapser i hjärnkontoret och få till en inlämning på Socialpsykologin. Jag ska analysera en artikel i DN (idag) om hur "Svårt cancersjuka kvinnor tvingas söka heltidsarbete" som jag ska koppla till min förra inlämning: Sjuksköterskans tid och bemötandet. Det låter enklare än var det är för att: Analysen ska vara deduktiv och sedan induktiv.....Kvantitativ analys resp kvalitativ analys, eh!! Hur det nu ska gå till?? Så här vilse i pannkakan har jag inte varit på länge; kanske inte någonsin. När jag fått läsa ett par tre hundra sidor kurslitteratur och referenslitteratur så vet jag oftast: Pang! Så här ska jag börja, skriva och attackera problemet. NU? Ain't got a clue! Å uppgiften ska vara inlämnad på söndag 24:00. Well well jag kanske får en liljeholmens snart.
Oroar mig också för äldsta sonen som varit helt utslagen sedan igår; hög feber och får inte behålla ngn vätska alls. Tittar till honom då och då, han är alldeles rödblommig om kinderna.

Själv är jag trött; torkat kräk och lyssnat på hosta hela natten. (Hubbie låter som en gammal traktor som behöver besiktigas.)

Jag börjar bli lite trött på att plugga, inte för att det inte är intressant men det är lite av en pseudo tillvaro jag har. Ibland ringer de från jobbet och vill att jag ska jobba. Men det har gått lite knackigt med det på senare tid, tiden räcker inte till. Familjen måste få sitt och jag med när tiden medger det. Och när den gör det, medger det alltså så har jag börjat på SATS!!!!!! Ha ha ha ha. En som har konstant träningsvärk i kroppens olika muskler - det är jag det! :P Men tro't eller ej - det är värt det. Tänkte sikta på att springa Vårruset 2010 och sedan får vi se. Med tanke på hur mycket vågen stod på när jag kom till SATS för 1½ vecka sedan, så är 5 k's en bra början på min önskvärda marathon karriär. Bara så ni vet: Jag SKA springa New York marathon innan jag lägger näsan i vädret. Det har jag bestämt!!

Äeeee måste koka kaffe, somnar vid min post annars!

Ka tjing! Ps Kolla fotona, där på en strand på Zanzibar var jag vid den här tiden förra året. Om jag längtar dit? Nu? Jo bara om jag kan ta med mig resten av familjen, annars får det va!! Men sitta å dreggla öve foton kan man alltid göra Ds

fredag 20 november 2009

Thank God It's Friday!

.......Dagen började med en chock! Sitter och fnular med ungarna på morgonkulan - allt är gott att vara - när jag kastade ögat på kalendern; åh jävlar vilken fart jag fick. Glömt att Viktor fått en tid hos specialisten på Närsjukhuset i Spånga. Skit skit skit och jag som fortfarande hade myspys på mig. På fem röda sekunder bar det iväg mot Spånga. Tack säger jag för att trafiken inte var lika överjävlig som den är andra vardagar. Kom fram i tid! Tack! Ska jag skriva i min bok sedan.

Läste en bra artikel i DN igår: "Nöjda människor lyckligast" har professor i psykologi vid UCLA kommit fram till: Robert A Emmons. Hans bok "Tack! Tacksamhetens filosofi" ska jag ta att läsa. Jag vet att det fungerar - om man säger. Han har också skrivit flera vetenskapliga artiklar varav: Personal Striving and Motive Dispositions: Exploring the Links, så in i h*lvete intressant. Jag hävdar att man kan välja att vara lycklig precis som att man kan välja att vara på uselt humör på morgonen/dagen. För att kunna vara det måste människan vara i nuet och uppmärksamma sina känslor, då - här och nu kan man göra något åt sina känslor (om de nu inte är önskvärda så klart). Ibland är ju livet överjävligt och man orkar inte välja, då vinner oftast de negativa känslorna. Men tänk då på hur många muskler i ansiktet som måste aktiveras när du är sur respektive när du garvar ihjäl dig!! Det bästa med att kunna välja är att det ligger så mycket makt i just handlingen: att kunna välja. Det känns skit bra: Jag bestämmer!! Tänkvärt!
Ni som är där ute i världen, om ni inte vill, kan, inte har lust eller.......Gå in på Youtube och lyssna på The Cure Friday I'm in love och jag lovar, dagen är räddad. Lyssna, dansa och lev - du får bara ett liv!!
Ka-tjing


I don't care if Monday's blue
Tuesday's grey and Wednesday too
Thursday I don't care about you
It's Friday, I'm in love

Monday you can fall apart
Tuesday, Wednesday break my heart
Oh, Thursday doesn't even start
It's Friday, Im in love

Saturday, wait
Sunday always comes too late
But Friday, never hesitate...

I don't care if Monday's black
Tuesday, Wednesday - heart attack
Thursday, never looking back
It's Friday, I'm in love

Monday, you can hold your head
Tuesday, Wednesday stay in bed
Or Thursday - watch the walls instead
It's Friday, I'm in love

Dressed up to the eyes
It's a wonderful suprise
To see your shoes and your spirit rise
Throwing out your frown
And just smiling at the sound
And as sleek as a sheik
Spinning round and round
Always take a big bite
It's such a gorgeous sight
To see you eat in the middle of the night
You can never get enough
Enough of this stuff
It's Friday, I'm in love

I don't care if Monday's blue
Tuesday's grey and Wednesday too
Thursday I don't care about you
It's Friday, I'm in love

Monday you can fall apart
Tuesday, Wednesday brake my heart
Thursday doesn't even start
It's Friday, I'm in love.........................

YEAH ROCK ON!!! Nu ska jag lyssna och dansa lite så jag kan skriva vidare!!


..............Åh jag vakar över alla dem som sover! Sov Gott, Cina, ses snart! :)

tisdag 3 november 2009

Håll i hatten!

Ja jag vet inte riktigt var jag ska börja: Utskällningen jag fick i morse av gubben som blev stressad. Eller ska jag börja med (den arga från min sida) ordväxlingen jag har med handledare på socialpsykologi kursen. Eller varför inte testet jag gjorde på "Fejjan". Näe jag börjar från början: Det var en gång en varm sommardag i mitten av Juli 1964. (Så ja bli inte så förskräckt jag kommer till poängen - om några timmar!! :)). Jag var mycket liten.......Äh kyss mä!!
I morse skjutsade jag ungarna till skolan; Viktor var så trött att han inte hann gå. Det ska ni veta när jag och alla andra tar bilen till skolan = KAOS! Det gäller att smyga fram försiktigt för man vet aldrig, rätt vad det är så har man en unge under vänster framdäck (bättre det än under vänster OCH höger bakdäck). Vi ligger som lämmeltåg efter varandra. Så också i morse. Och vad tror ni händer: JO!! det ska jag säga er: Bilar parkerar som "kyss-mig-i-arslet", så också gubb (jäveln! -f'låt). Vi står alltså en hel jäkla massa bilar på rad och lite på rull när den här människan (ja, nu har gubb jäveln blivit människa också!) får för sig att backa. BACKA!!!! Det vet väl varenda människa att det är bara att glömma - på morgnarna - utanför skolan. Jag rusar ut ur bilen, för att få stopp på honom, och säger till honom att du kan inte backa (in i p fickan) du måste åka lite längre bort (alltså lite längre bort från skolan - 25 meter!). Pedagogiskt sa jag detta. Jag fick en jäkla utskällning till svar av ett ansikte som var ca 72 år och nästintill högrött med risk för hjärtpaj när som helst. (Undra sa flundra vad min sjuksköterskesjäl gjort då??) Han tyckte att jag minsann legat för nära och bla bla bla......Hann tyvärr inte upplysa (gubb fan!! - nu är han inte människa längre) att jag inte kunde backa för alla 5 bilarna som låg bakom mig låg för nära.....Så där!! Till råga på allt elände så är gubb-fan pappa till en kollega. Så vad säger man!!?? Men allvarligt!! Hur kan man få för sig att bara backa i detta läge - in i en p-ficka som, ja...... Han brydde sig inte ett skvatt om att han blockerade hela jävla skiten till område för att han skulle tråckla sig in in i p fickan. Help me!!
Så där ett ämne avklarat! Ämne nummer 2: Har fått tillbaka min uppgift (också nummer 2 i ordningen) och med betyg godkänt. Så här lyder omdömet: Hej Lee. Jag har tittat på texten och tycker att du visar att du förstår uppgifterna och att du har kunskaperna som krävs. Tycker också att det är roligt att se att du lyckades så bra med frågorna om metodologisk kollektivism/ individualism. Det var inte någon enkel fråga! Tyvärr är din text lite väl lång, men annars bra! Så fick jag min kommentar. Och jag visst ju att den var för lång; hade för första gången i mitt liv missat max gräns (4 A4). Min blev 6 sidor och jag orkade bara inte redigera skiten när jag lämnade in 2 dagar före deadline. Men jag skickade tillbaka ett mail och undrade vilket som var dåligt respektive bra. Efter som jag fick ett betyg som gränsade till att jag kunde få komplettera min uppgift (hur nu det kunde gå till) så ville jag veta. Får tillbaka ett svar som ja, jag vet inte. Efter att ha skrivit fram och tillbaka en omgång till, skickar handledare tillika kursansvarig ut ett massmeddelande och påpekar vissa saker (bland annat för långa uppgifter och annat tjafs). Och då gick jag i taket! Snacka om att generalisera sina bedömningar och svar till studenter. Och tacka fan för det när man har ca 110 studenter i samma kurs. Hur ska man som handledare kunna kommentera, indiviuellt till alla (vilket jag tycker att man som student har rätt till!!) om gruppen är 110 gubbar/gummor stor!! Men varför inte säga/skriva det då!!!! Vilket hon inte kan för hur skulle det se ut för Mittuniversitetet. Som är känt för att maxa kursdeltagare på sina kurser = bidrag av staten! Nåväl jag har i alla fall sagt mitt och jag kommer förmodligen inte att få svar på mitt senaste mail: Tvärr, jag tycker fortfarande att den här motiveringen är för kort. Den säger i princip ingenting mer än att den säkert är generaliserbar på många andra i den här gruppen om över 100 deltagare. Men well det är väl så att jag får nöja mig med detta! Men allvarligt hur faen ska man som student kunna veta vad som går hem resp. inte, om man inte konstruktivt får reda på vad som är bra resp dåligt. Herre gud! Näe faen säger jag!!! Och jag som håller på att skriva hemtenta - tror ni att jag har bäddat för mig genom att vara sociologiskt lagd?? Att jag har varit på det sättet som man beskriver precis som en sociolog ska vara: inte ta saker och ting för sant?! Har det gynnat min fortsatta "karriär" på den här kursen?? Tror ni??! ASGRV! Ironin dryper från mina fingrar och tangenterna går som om de vore en hackspett på kokain!! Well well. Så är det me't. Tror ni att jag är arg??!! Näe, jag är skit arg! Att det ska vara så lätt att bara bli avfärdad, det är det som gör mig så arg! Min handledare tillika kursansvarig har makten att bara skita i att svara för nu börjar ju studenten bli lite jobbig!! JÄSP. Jag ska faen skaffa mig en sticker på bilen som säger: Be nice to me, I may be your nurse some day!!
Inte nog med det. Slinker in på "fejjan" för att se om 30 års barnet är där må tro. (Inte!). En av kompisarna har gjort en sån där fånig quiz, vilket slag av människa man är: de fyra elementen. Gissa vad jag fick för svar!!! ASGRV!!! Näe nu skulle jag ha tillgång till en sandsäck. Men skulle i alla fulla fall inte ha tid med det ändå. Jag har ju en hemtenta att ägna mig åt. ÅÅÅhhh så roligt! (Här skulle Viktor fråga mig: - Mamma är du ironisk nu??!!) Barn förstår ju inte ironi förrän de kommer upp i Viktors ålder........Intressant!
Nåväl mot skrivandet igen. Skrivandet, som jag kan säga utan att överdriva, det är jag jävligt bra på!!
Ps Borde hädanefter bli kallad den arga sjuksköterskan!! Och en sak till: GRATTIS HANNAAAAAAA!!! ds