Tiden går och vi med den!

Kan ni tänka er. Det var så länge sedan jag skrev ngt i min blogg att jag var tvungen att söka på google för att hitta adressen. LoL......

Så kan det gå! Well jag har inte varit så där jätte upptagen, tycker jag inte själv. Men lite har jag haft att göra. Upptäckte för inte så länge sedan att det var fel på vågen - igen! Började skruva och banka för att ställa mig på den igen - same same.....Ok vad göra.....Den visade alldeles för mycket, ni vet...Så nu har jag tagit tjuren vid hornen: Rör mig himla mycket varje dag (förutom att jobba, ja jag har börjat jobba igen!! )och sedan skriver jag upp vad jag stoppar i munnen. Önskade komma i lite matchform till i slutet av maj när våren kommer och Hubbie fyller jämt!

Jobba ja...Det har nu gått nästan två veckor på mitt nya liv som fast anställd och än så länge känns det bra. Har inte förpassat någon till Nangijala (stavas det så?) än så länge.

Vad jag inte kan få ihop så här långt är hur jag ska kunna slutföra båda mina kurser på MIUN och Öru.....Jag vill så gärna slutföra Socialpsykologi på MIUN, hoppar jag av nu kommer jag aldrig tillbaka på än på si så där 2 år. Tänkte plugga VUB:en onkologi till hösten. Så ni ser hur det är. Har kollat om MIUN har sommarkurser i socialpsykologi men nix. Ja ja. Annars kan jag ju vara kvar och bara få godkänt på kursen. Ja ja vi får se. Det blir nog himla bra tror jag.

I min andra kurs på Öru skriver jag om familjen, döden och sorgen kopplad till en skönlitterär bok som heter Det här klarar jag mamma! Av Anna-Klara Uvstam, en underbar bok som jag verkligen har tagit till mig. Den grep mig från första sidan. Den handlar om 12 årige Henrik som får akut lymfatisk leukemi (ALL) och som senare också dör av sin sjukdom. Boken har mamma Anna-Klara perspektiv och det är så fint att få bli insläppt i hennes värld; vad sorgen gör med henne och hennes liv. Den grep mig extra mycket eftersom vi, Hubbie och jag har två pojkar i precis Henriks ålder. Jag kände igen mig mycket i vad A-K skrev om Henrik. Killar i den här åldern; ja vad ska jag säga, skit jobbigt och samtidigt så härligt. Hur kan det komma sig att just jag och Hubbie fick de goaste killarna? Tja den som det visste?? :)

Jag har också köpt ett par jätte fina kalsonger som är vit/röd randiga. Dom har jag på mig när jag åker till jobbet på morgnarna. Alltid skrämmer dom någon tänker jag. Hade tänkt visa er, men vet inte hur jag laddar över bilder med den nya telefonen. Vilka problem, ey?

Nu ska jag börja plugga för dagen efter att ha städat, tvättat, lagat lunch och uppdaterat mig på lite jobb-papper. Få se vad jag kan åstadkomma i socialpsykologins värld. Boken om Henrik får vänta till i helgen.

Ha det gött alla där ute!!