Tiden går och......

vi med den! I morgon ska jag börja jobba igen efter att ha varit hemma en hel vecka. Det är inte förrän nu, idag som det gick upp för mig hur mycket jag jobbat sedan 23 feb. och hur mycket tid och ENERGI jobbet har tagit, även när jag varit ledig. Inte för att jag går och funderar på jobbet när jag är ledig. Utan det är mer som planeringen, hur tiden ska utnyttjas tills jag är på jobbet igen. Jag kan räkna på handens fingrar hur många vänner jag träffat sedan jag började jobba. Och det är ju inte klokt!! Jag har ju inte lärt mig konststycket (än) att gå ut dagen innan jag ska jobba. Jag blir för trött helt enkelt. Ja ja.

Under tiden jag varit hemma (och hostat i tid och otid) har jag fundrat mycket på vad jag ska göra i framtiden. Mycket hänger ju på - som sagt - om jag får fortsatt förlängning på mitt vik. eller om jag ska söka mig vidare. Och det är här skon klämmer, här har jag verkligen huvudbry. Jag har så mycket uppslag i huvudet att jag snart måste börja strukturera upp alla på papper: För- och nackdelar osv. Well well jag får se.

Nu ska jag jobba två veckor och sedan är det semester. Det känns konstigt. I början på juni kändes v 32 väldans avlägset, men snart är vi där och snipp snapp snut å där tog sommarn slut! Näe!!

Hubbie har börjat måla huset igen. Vi hann ju inte klart förra året och nu är det grunden och lite finlir runt fönstren som måste göras klart. Jag tänkte dra mitt strå till stacken på semestern. (Om det finns något kvar att måla då! he he).

Snart ska vi åka in till staden och käka middag. Blir bjuden på middag som en sen födelsedags present. Trevligt. Syns och hörs.

Until then

Take care if you can't be careful.

Tänkte bara visa ngt fint

från Uppsala. Domkyrkan och Mosquén. Inte på samma ställe - men ändock.

Tänker på min resa som gick till Tanzania i nov/dec. Hade precis en sån här mosqué i byn där jag bodde - UTANFÖR MITT FÖNSTER!! Som ni förstår har man inte samma restriktioner i Tanzania som i Sverige för i Tanzania får man nämligen ha böneutrop från minaretet....Det började klockan 4:40 på morgnarna. Behöver jag säga något mer? Näe!!

Ka tjing!

Jo då, så att........

Jag är fortfarande med i den här världen. Men ack så jävla sjuk jag har varit. Så igår fick jag pallra mig iväg till doktorn och kolla om jag verkligen var så sjuk som jag kände mig. I och för sig hade jag redan ställt min egen diagnos; hosta med tilltagande huvudvärk. Tant doktorn (hon är säkert yngre än vad jag är) trodde att jag hade en begynnande bihåleinflammation och ville ge mig antibiotika. Men se det ville inte jag - så det blev inget av. Vad som är jobbigt är ju hostan. Eftersom jag aldrig behövt ett sjukintyg för att visa för arbetsgivaren så var jag tvungen å fråga på jobbet hur göra!. Fick ett intyg av tant doktorn. Nåväl. När man är sjuk som jag är kan man inte göra så mycket, till skillnad mot när man har semester och med det kan jag säga: Hjälp jag vill jobba igen.

Igår var jag också tvungen att hämta Hubbie i Uppsala för han var hos ortopeden och kollade sitt höger ben som han sprang sönder i förra veckan. Det betyder att små chipparnas utflykt till Kålmården nästa vecka blir inställd. Jag jobbar så jag kan ju inte åka. Faen säger jag bara!! Men konstigt nog så tycker små chipparna om att chilla hemmavid så egentligen går det ingen nöd på dom. Hur enkelt har det inte varit å dragit dom runt halva jordklotet sedan dom var små!! Jag är och förblir förundrad hur "lätta" dom är. Säger jag nu. Det sa jag inte igår när vi försökte hitta ett ställe att äta på i Uppsala. (Jag e ju sjuk så jag har ingen matlust. Längtade bara hem - men ändå.) Vi hittade flera "fiiiina" ställen men ungarna lyckades inte hitta något som föll dom i smaken. Vet ni vart vi hamnade till slut? På Arlanda i restaurangen på terminal 5!! Lyckan var gjord. Det är inte första gången vi sitter på den restaurangen kan jag säga. Det är något visst med att sitta på Arlanda. Jag har varit så glad varje gång vi suttit där - utan att behöva resa iväg någonstans. Missförstå mig rätt nu, jag älskar att resa; möta nya platser men framför allt möta andra nationaliteter men att flyga - tror inte det!! Önskade att jag kunde göra som Burt i "Lödder" (ja ni fjortisar vet inte var det är för tv serie, men ni andra...:) knäppa med fingrarna så var jag någon annanstans. Well well jag tittar på människor; studerar och analyserar medan dom andra av annat kön i min familj kollar in flygplanen och rabblar flygplanstyper hit och dit. Snart kan väl jag också alla nationalbeteckningar på alla flygplan. Hm.

Snart är det cirka 2 veckor kvar att jobba innan jag också får semester. Jobba och jobba, nu jobbar jag ju inte av förklarliga orsaker, men eftersom det inte är semester så är det som att jobba: jag är bunden till en viss plats!! he he.

Tänkte avsluta med att önska er som har semester en trevlig sådan och ni andra: Bryt ut inte samman!

Ka-tjing!

Hej det är jag!

Från att ha haft paus från bloggandet så himla länge så har jag verkligen fått fart på skrivandet. Har ni sett vad jag fick av småchipparna i morse? En mugg som det på ena sidan står: Sjuksköterskor är utklädda änglar. Och på den andra står det: Jag är en sjuksköterska. Jag är oövervinnlig. Jag är trött! För mig kunde det inte skrivas bättre.......Ho ho ho. Jag fyller som sagt år i dag (vilket jävla tjat) och så har jag fått fina saker - igen. Å snart ska vi äta räkor och dricka skumpa på altanen å bara mysa. Det låter ju hur mysigt som helst eller hur?! Men jag skulle hellre sitta på en liten restaurang i grekiska arkipelagen, vicka på tårna och vara så där lagom sand- och solkysst. Med Hubbie brevid och småchipparna internerade på en annan ö! Kan man det? Näe jag bara skojade!! Dom ser fram emot resan till Kreta den 31a, en vecka - bara. Jag får bara en vecka tillsammans med familjen i år. Det är tufft. Får plugga till lärare och bli en sån där adjunkt, lektor eller Med Dr eller vad det heter å undervisa. Det skulle jag gilla. The stage is mine!! Yo!!

Ja ja. Vet ni jag har så ont i mellangärdet efter allt hostande att det är ett rent helvete å ligga på magen. Skulle ha gått in på apoteket när jag var i centrumet men glömde det...Skit. Det skulle inte göra något om jag hade någon hostmedicin för jag håller ju mig själv och resten av familjen vaken för länge på nätterna och för tidigt på morgonkulorna. Ja ja det blir nog bra.

Snart ska jag ta och förpassa mig till diskbänken (hade bara rymt en bit till laptopen) och skala räker, räker you know och inte räkor.

Sköt om er alla

Ka-tjing

Hej det är jag igen

Skulle jobba helg men efter en orolig natt med hosta och snor, fick jag pinsamt nog ringa till jobbet på förmiddagen idag och be att få bli sjukskriven. Om dom inte kunde hitta ngn ersättare fick dom ringa igen så skulle jag förpassa mig till jobbet. Faen i min värld måste man ha halva foten i graven för att ha laga förfall för frånvaro i arbetet. Nu kände jag att jag orkade inte. Svetten dröp mellan "ja-ni-vet" och i nacken. Feber någon? Ja ja så sjuksköterska jag är så har jag aldrig ägt en kroppstermometer. När ungarna var små så konstaterade jag att dom hade feber och så var det inget mer med det. Vätska in och sova mycket var ordinationen då. Idag - samma, typ.
Jag måste strax gå och lägga mig. Är så trött. Konstigt va? Hur är det med alla er andra därute i stora världen? Semester någon? Kunde just tänka mig det. Jag och semester, tror inte det va! Vecka 32 och tre veckor framåt.
Jag har just fått tillbaka min laptop som har blivit "urblåst" (nej inte jag!!) och förhoppningsvis ska den fungera lite bättre i framtiden.....
Well well be cool och take care
Lee

Fredagen den 10e Juli

Faen vad tiden går! Är det för att jag för det mesta har så roligt (NOT!) eller beror det på att jag börjar bli gammal? Det senare va? Blir 45 pannor på måndag och jag vet inte, men inte faen känns det som om jag snart har fem år kvar till att vara på "dö-sidan". *skratt* Det är ju inte klokt egentligen. Hannah, Gull-Hanna på jobbet blir vuxen i November, alltså fyller 30 HA! rena barnungen. Ändock var det hon som lärde mig lite till om syrra jobbet. Visst är det kul. Gammel Lee lär sig så länge hon lever!! Det är ju just det som är så jävla underbart. Att aldrig fastna utan gå vidare. Det kostar på nu och då, ja för det mesta men att känna, uppleva känslan (nu pratar jag jobb) att idag har jag faen lärt mig något nytt - IGEN!! Wooooaaaa till det säger jag. Livet är ju underbart när underlivet är bart!! He he. Det har ju inte mitt varit idag - om jag säger.
En patient frågade mig idag om det inte kostar på att vara som jag är. Och jag var tvungen att fråga honom vad han menade. Jo öppen, nyfiken och med, sa han då. Och jag tänkte mycket på det där, när jag satt och gav honom antibiotika, och mitt svar blev: Jag kan inte vara på något annat sätt - enkelt. Tack sa han då. Och jag med - tack! Förstår ni, vilka möten jag och mina kollegor är med om.
Som i förrgår när jag hade lämnat ungarna på bion och själv strosade jag som hastigast kvar i centrumet och hamnade på JC. JC är ju bara till för pygmeér och en och annan kvast som drar storlek 38, på sin höjd. Så ni förstår, jag kollade bara - om jag säger. DÅ när jag diggar Springsteen som mest i mina lurar, kommer det fram en söt kvinna och säger: Hej Lee! Å jäklar vad jag blev tagen på sängen kan jag säga. Vem var detta? Hon fortsätter: Tack för din omtanke och otroliga omtänksamhet när vi var hos er på avdelningen och då mormor låg där. (Här faller kronan ner, kan jag säga. Jag är med i matchen igen.) Kvinnan berättar att mormor dog dagen efter hon lämnade avdelningen. Kvinnan fick tårar i ögonen och jag med, jag fick stålsätta mig där på JC för att inte ta till lipen. Vi hade ett fint samtal och sedan gick vi åt varsit håll. Karma! LLLLöööööööööövvveee som min kollega Karin säger. Faen det är löve helt enkelt till människan. Nu blir jag högtravande. Ska försöka låta bli det.
Förlåt om jag låter självgod när jag berättar hur bra jag är, kan man kanske tycka att det låter som. Ni skulle bara veta.
Jag har börjat gå inför att vara så ärlig som möjligt i mina möten med mina medmänniskor så och kollegor. För jag orkar inte med spel och intriger i mitt jobb. Jobbet kostar på så mycket (som ni förstår) så att spela spel med kollegor, NEJ till det kan jag säga. Ja ja ska inte gå in mer på detaljer.
JO men visst jag har också antagits till en kurs på Mittuniversitetet "Socialpsykologi" på 30hp. UUUpppss tänkte jag då, det här är ju på riktigt. Hm hur ska det gå. Men för faen vad kul och få använda de grå till annat än det jag gör nu. WEll well det kan sägas: jag får använda mina grå en jäklarmassa - hela tiden - på jobbet. Men nu blir det på en annan nivå. Kursen är på distans, spännande. Ja ja det blir nog bra. Tänk er, jag som inte har något privatliv längre, hur ska det gå?? Fortsättning följer.

Jobbar i helgen, överlever jag den här helgen, överlever jag allt. Äh så tänkte jag inte riktigt. På något sätt så är jag lugn trots att vi bara är två syrror på hela avdelningen båda dagarna. Äh det går bra. En del syrror kollar vilka dom jobbar med och hela proceduren....Men jag, jag skiter i det för faktum kvarstår, vad ska man göra: Det kan inte gå mer åt helvete än när the shit hits the fan - så är det. Vet ni, jag har nu jobbat på egen hand i ca 3 månader, efter min introduktion med Gull-Hannah, och under den tiden har jag nog ätit lunch fem (5) gånger. Nej jag klagar inte, men så är det. Det är ett jävla gnet att jag ibland, som i morse med snoret rinnandes och hostan låg på lur, att nu - nu får det vara bra. Men då tänker jag på den patienten å den patienten å den anhöriga och den kollegan så blir det mycket lättare. Bra va??
Livet är för kort för att hålla på med saker som är dåligt för själen eller hur! Tänk på det. Det gör jag - now and then!!
Vill önska eder en härlig helg och glöm inte:
Du betyder något därför att du är du.
Du betyder något till det sista ögonblicket i ditt liv.......
Lllllllööööööööövvvvvvvvveeee
Lee